Anders Hesselbom
Programmerare, skeptiker, sekulärhumanist, antirasist.
Författare till bok om C64 och senbliven lantis.
Röstar pirat.
Kampen mot antisemitismen inom katolska kyrkan
2013-08-31
Kristendomen och Islam delar föreställningen att de besitter en ”gudomlig kunskap” som först tilldelades judarna, men som judarna inte kunde förvalta. Det har funnits en inbyggd spänning mellan judar och andra abrahamiska religioner sedan mycket länge, och när kristendomen reformerades på 1500-talet så fanns antisemitismen både bland katoliker och protestanter. Idag är katolska kyrkan en organisation som officiellt inte är antisemitisk och som accepterar judar. De antisemitiska tendenserna som finns idag, är oönskade rester från synsätt som varit djupt rotade under lång tid i organisationen. Men det officiella avståndstagandet från antisemitismen har inte stått i vägen för nya uppdelningar baserade på kultur och religiös tillhörighet. Vi har att göra med en organisation som varit antisemitisk under nästan hela sin existens, och som lyckats orsaka stor skada under den korta period man officiellt tagit avstånd från antisemitismen.
Lite historia
Reformatören Martin Luther, som utgjorde startskottet för protestantismen var fortfarande en extrem antisemit, men idag är inte antisemitism något utmärkande för protestanter. Tvärt om, många protestantiska friförsamlingar profilerar sig som ”israelvänner”. Katolicismen däremot, är en helt annan historia. Katoliker som kritiseras för sin kyrkas antisemitism har försvarat sig genom att säga att Hitlers Tyskland är värre, vilket avslöjar något om de extremt låga kraven man ställer på sig själv. Och att ambitionen är låg, märks när man gräver i historien. Den katolska kyrkan delar vissa av Adolf Hitlers värderingar: Synen på judar och synen på kommunism. Till kyrkans försvar vill jag säga att de var mycket besvärade över Hitlers syn på svaga och sjuka, då kyrkan ansåg att dessa var föremål för extra omsorg medan Hitler hade en socialdarwinistisk åskådning, som inte bar på någon omsorg för de mindre lyckligt lottade, vilket inte alls stämde med katolska kyrkans syn på fattigdom (som inte heller var oproblematisk). Men här fanns ändå utrymme för förhandling tack vare gemensamma intressen.
I ljuset av att man kanske satsat sina kort på fel häst, och i föreställningen av sin egen ofelbarhet, är den katolska kyrkan inträngd i ett mycket trångt hörn. Tanken på att be om ursäkt lät vänta på sig och när den katolska kyrkan ber om ursäkt för något, görs det tillsammans med bortförklaringar som ska påvisa förmildrande omständigheter för det egna agerandet. Och under tiden utvecklas personliga försvar, som t.ex. förintelseförnekelse. Ett fall som även fick uppmärksamhet i Sverige är biskop Richard Williamson.
Katolska kyrkan är en stor kyrka, tack vare att många är slentriana medlemmar. Men med möjligheten att göra ett informerat övervägande, varför går man med i katolska kyrkan? Ett argument är att man delar den lite konstiga trosinriktning som kyrkan står för, men det är givetvis inte hela förklaringen eftersom en personlig tro inte med nödvändighet måste kopplas till organiserad religion. Organisationen är inte längre antisemitisk, det är en organisation med antisemiter – endast ett ögonblick av kyrkans historia förtjänar den snällare beskrivningen. Och tittar på hur kyrkan agerat i övrigt under denna period, har man under mitten på 1990-talet lyckats orsaka ett folkmord på en miljon människor genom det katolskt stödda kristdemokratiska regeringspartiet MRND – en etnisk rensning baserad på kulturell och religiös tillhörighet, helt utan att någon påve har ursäktat sig. Man kan alltså lugnt säga att den organiserade rasismen finns kvar inom rörelsen, vilket reducerar avståndstagandet från antisemitismen till ett avståndstagande i en organisation som fortfarande sanktionerar rasism, om än inte längre officiellt riktat mot just judar.
Precis som i fascismens Italien, är politisk närvaro och expansion viktigare för kyrkan än vad framfartens offer, och precis som vid tidigare fiaskon, drar man sig ur när man inser att situationen är bortom kontroll. Och frågan är vad som kommer först, nästa ursäkt eller nästa skandal? Jag hade nog valt att lämna organisationen, och det medvetna valet att gå med i denna kyrka har jag mycket svårt att förstå. Även hanterandet av övergreppen mot barn inom organisationen och synen på homosexuella, väcker en del frågor om vad som egentligen är viktigt för kyrkan, frågor som jag tänker återkomma till.
Jag lämnar gärna över ordet till Christopher Hitchens som summerar Moder Teresas insatser i ett 30-minuter långt program och den katolska kyrkans insatser i ett 20 minuter långt debattinlägg.
Kategorier: Uncategorized
3 svar till “Kampen mot antisemitismen inom katolska kyrkan”
Lämna ett svar
En kopp kaffe!
Bjud mig på en kopp kaffe (20:-) som tack för bra innehåll!
Följ mig
|
|
|
|
Bra Anders!
(Men när du skriver "subventionerar" menar du kanske "sanktionerar"?)
Tack! Jo, "sanktionerar" ska det förmodligen stå!
Intressant inlägg!
Tyvär är det väl inte helt ovanligt att religioner/delar av religioner ogillar, avskyr eller tillochmed strider mot andra religioner/delar av dessa.
Bishop Richard Williamson hade jag missat men blir väldigt illa till mods av att se klippet.