Kan Gud och Darwin vara överens?

Bength Gustafson ställer sig frågan om ”Gud och Darwin kan vara överens” och presenterar teistisk evolution som en kompromiss mellan tro och vetenskap – en kompromiss som han själv avfärdar. Gustafson svarar själv nekande på sin fråga, med hänvisning till konsekvenser som följer från vad han anser teistisk evolution vara. Det är dessa sex punkter som definierar teistisk evolution enligt Gustafson:

1. Universum uppstod ur intet för omkring 14 miljarder år sedan.
2. Trots enorma osannolikheter tycks universums egenskaper ha blivit exakt inställda för livet.
3. Den exakta mekanismen för hur livet uppstod på jorden förblir okänd för oss, men processen med evolution och naturligt urval tillät biologisk mångfald och komplexitet att utvecklas under mycket långa tidsperioder.
4. När evolutionen väl har kommit igång behövdes ingen särskild övernaturlig inblandning.
5. Människan är en del i den processen och har samma förfäder som de stora aporna.
6. Människan är emellertid också unik på ett sätt som inte kan förklaras med evolutionen och som pekar på vår andliga natur. Det handlar bland annat om sedelagen eller den moraliska lagen (kunskapen om rätt och fel) och om sökandet efter Gud som är karaktäristiskt för människans alla kulturer genom historien.

Dessa sex punkter gör teistisk evolution till en mycket mer omfattande teori än den vetenskapliga evolutionsteorin, som är en naturlig förklaring till arternas mångfald. Som exempel på det påståendet så ligger Universums ursprung helt utanför biologers fokusområde, och hanteras istället inom kosmologin. Den vetenskapliga evolutionsteorin är däremot långt mer väldokumenterad i referentgranskade artiklar. Det finns alltså mycket mer att läsa för den som vill lära sig om evolutionsteori, än vad som finns för den som vill lära sig om teistisk evolution.

Konsekvenserna som Gustafson anser följa från teistisk evolution är till att börja med: Gud står utan inflytande, skapelseberättelsen i 1 Mos är inte korrekt, människan är ett däggdjur, Adam och Eva har aldrig funnits, Djävulen är en illusion, syndafloden har aldrig ägt rum, Jesu uppståndelse är en illusion. Resonemanget går alltså så här:

1. Om teistisk evolution är korrekt, har det följande konsekvenser.
2. Jag gillar inte konsekvenserna.
3. Alltså är inte teistisk evolution korrekt.

Men det lustiga är ju att konsekvenserna, av allt att döma, är korrekta! Om Gud finns, så är han utan inflytande – rent av till synes icke-existerande. Skapelseberättelsen i 1 Mos verkar inte vara korrekt. Det verkar som att människan är ett däggdjur (alltså besläktat med andra däggdjur), och så vidare. Om man är intresserad av tings faktiska varande, har man inget att vinna på att låta sin bild av detta påverkas av huruvida man gillar läget eller ej. Ett vettigare resonemang skulle istället se ut så här:

1. Om teistisk evolution är korrekt, har det följande konsekvenser.
2. Vi ser dessa konsekvenser (alt. vi ser inte dessa konsekvenser).
3. Alltså är teistisk evolution korrekt (alt. alltså är inte teistisk evolution korrekt).

Sen kan man givetvis inte hänga upp sin världsbild på argument allena. Någon gång måste man fråga sig varför evolutionen t.ex. är teistisk, vilka skäl vi har att tro att Gud finns, och vad som utmärker denna Gud. Så även om den typen av kunskaper man kan erhålla från att sitta och fundera i fåtölj över en god cognac är viktig, så måste man någon gång ibland testa sina hypoteser mot något som är mätbart.

De egentliga problemet med teistisk evolution är alltså inte att det följer till att Adam och Eva aldrig har funnits på riktigt. De egentliga problemet är att vi redan idag förstår hur evolution kan ske på naturlig väg, helt utan gudomlig närvaro. Och om vi anser att förklaringen blir bättre genom att vi placerar ett gudomligt väsen i bakgrunden, måste denna antingen beskrivas på ett konkret sätt, eller så måste vi formulera ett behov för detta väsen i teorin – helst båda. Idag ser vi inget av detta. Jag avfärdar alltså också teistisk evolution, och jag svarar också nej på frågan om Gud och Darwin kan vara överens, men av helt andra skäl.

Gustafson nämner också att hans framtidstro och evighetshopp skulle vara borta om teistisk evolution vore korrekt. Detta är igen en vädjan till konsekvenser, men världen kanske vore en bättre plats om man levde sitt liv som om det vore tidsbegränsat och som om man inte har något evigt straff eller evig himmelsvistelse att vänta sig efter sin död.