Igår bemötte jag Therese Erikssons text om respekt för tro och religiös beröringsskräck. Eriksson hör av sig till mig och betonar att hon inte alls vill ha oreserverat stöd för sin tro, utan att det är just respekt som efterfrågas. Jag vill betona att alla föreställningar man kan besitta, inte alls med nödvändighet genererar respekt. Att man är öppen med sin tro, leder ofrånkomligen till konfrontation, även av dem som har en mer pragmatisk syn på kunskap, och inte alls har samma uppfattning om vad som är värt att respektera. Jag själv har gjort resan från gudstroende till icke-troende, eftersom jag tillät mig att pröva mina trosföreställningar mot min syn på kunskap. Detta resulterade i att jag blev tvungen att intala mig själv att inga gudar finns på riktigt. Den religiösa känsla som så många känner, behöver alltså inte komma från Gud, de kan komma någon annan stans ifrån. De kanske rent av är inneboende i mitt huvud. Här vill jag alltså betona att Erikssons ursprungliga analys om samhällets inneboende ”beröringsskräck” med religion inte med nödvändighet behöver vara en skräck, det kan helt enkelt vara så att många har kommit väldigt långt i sin hantering av vetenskapliga anspråk om gudars existens, och andra övernaturliga väsens existens. Därav min replik igår.
Tillåt mig nu betona varför jag inte anser att alla åsikter och föreställningar är lika mycket värda, eller ens alltid respektabla. Att säga att man tror på Gud, är att göra ett vetenskapligt uttalande. Skillnaden mellan ”Gud finns” och ”jag tror på Gud” ligger inte i vetenskapligheten, utan i att ”jag tror på Gud” inte per automatik är förknippat med någon bevisbörda. Men båda utsagorna säger mig att personen försanthåller Guds existens. Båda utsagorna avslöjar personens syn på den objektiva verkligheten. Om något, är det öppenheten kring detta som genererar respekt, inte slutsatsen om verklighetens beskaffenhet. Gudstro kan ha många orsaker, men är aldrig resultatet av ansträngningen att objektivt och korrekt följa evidensen.
Jag hoppas att detta svarar på frågan om respekt, och varför det är så svårt som det är att avkräva detta, inte bara för troende från ateister, utan även för ateister från troende. Tillåt mig nu att svara på några konkreta frågor.
Frånvaron av ett referensgranskat vetenskapligt avfärdande av ett påstått övernaturligt väsens existens, är inte ett positivt belägg för att detta väsen existerar. Inte heller en hindu kommer att få sina föreställningar om Vishnus och Shivas existens avfärdat på detta vis. Att man tror på Gud, säger något om hur man ser på den objektiva verkligheten, och tillgänglig evidens säger mig vilken respekt som genereras av föreställningen. Andra människor har andra kriterier. Även om det är svårt att bevisa något negativt till samma säkerhet som man kan bevisa något positivt, kan man med mycket lite data, göra ganska säkra uttalanden om något icke-existens.
Vi måste alltså vara överens om värdet av positiv evidens värde när man avgör vad man tror på, vilket vi inte är. Förmodligen är det just ointresset av teorier och sannolikheter som är en del av förklaringen bakom gudstron vi diskuterar.
Lämna ett svar