Anders Hesselbom

Kort kommentar om praktisk evangelism

2018-05-26

Jag talar relativt ofta med kristna, och denna korta kommentar handlar om den evangelistiska typen som aldrig någonsin fått chansen att lära sig vad som skiljer argument från ett schmargument. Det sprids ständigt videos på Facebook och YouTube som dessa människor har producerat, där någon berättar om sin seger över ateisten. Innehållet är alltid detsamma. ”Jag träffade världens mest ateistiske ateist, men då sa jag så här.”

Senast i torsdags hade jag nöjet att få prata med evangelister som skulle frälsa mig. Vi var ett litet gäng piratpartisympatisörer som satt vid centralstationen i Örebro och drack ett par öl, när två unga män frågade om de fick slå sig ner. Jag accepterade i tron om att de var ytterligare piratpartisympatisörer, men så snart de hade slagit sig ner, blev deras ärende uppenbart. Jag gillar mötet med personer som inte tänker, tror och tycker som jag, så jag kan ha ganska så kul i samtal med evangelister, men i ärlighetens namn är ämnet ganska tröttsamt. Sakfrågan är ointressant, Gud finns helt enkelt inte. Det är ett faktum som inget gnäll i världen kan ändra på.

Men retoriken är intressant. Testa gärna att förklara vad naturalism och vetenskaplig skepticism innebär, och vad det har för konsekvenser för vad man väljer att tro på – att rimlighet kommer från vad som är konsekvent och vad som följer. Förtydliga gärna med att det innebär att man kommer att bortse från både anekdoter och känslomässig vädjan. Välkomna dem att tala, men avbryt dem om de ger uttryck för att inte ha lyssnat på dig eller förstått dig. Du kommer att få avbryta en hel del.

”Innan jag mötte…”

”För mig var det…”

”Jag hade en vän som satt i rullstol…”

Kategorier: Religion