Iran är teokrati med shiaislam som statsreligion, och är något av ett värsta tänkbara scenario för sekularister och fritänkare. I en teokrati är det som anses vara ”mot islam” olagligt, och situationen för kvinnor är inte den bästa tänkbara. Det är t.ex. olagligt för en kvinna att besöka ett större idrottsevenemang. Givetvis bör inte religion vara politiskt, men iransk statsreligion bör också reformeras, och första steget mot en reformation som så väl behövs, är att tala ärligt om problemen med religionen. Och det låter sig inte göras hur som helst. Vill man skapa upprörda känslor, ska man inte kritisera människor, då ska man kritisera idéer. Detta fick artisten Richard Herrey erfara när han skrev följande på twitter:
”I Iran är det alltså ett brott för en kvinna att gå på stora idrottsevenemang.
Ledsen, men det är ett helt sjukt land med sjuk religion.”
Innan reaktionerna hann rulla in, förstod jag att detta skulle väcka irritation. Religioner är ofelbara. Religioner är alltid ofelbara. Oavsett vad som händer är religioner ofelbara. Om det står något problematiskt i en religiös skrift, är detta metaforiskt. Om en religion har negativa konsekvenser, är det människorna som praktiserar religionen som är problemet. Religioner är alltid ofelbara, oavsett dess påbud, och definitivt inte sjuk – hur skulle en religion kunna vara det? Eftersom religion är vad man gör det till, måste man våga erkänna att det kan finnas problem med religion.
Jag är också beredd att säga att iransk statsreligion är sjuk, till ganska stor del för att religion är vad man gör den till. Det är därför vi behöver modiga reformister, reformister som vågar se att det finns problem att åtgärda. Föreställningen om att det finns en ”sann islam” är knappast till någon hjälp, och det är lätt att se varför när man tittar på hur Svensk lag har förändrats till det bättre genom en process som görs möjlig av insikten att lagen inte är gudomligt instiftad, utan föremål för diskussion och förändring.
Det finns mycket goda argument för att religion som påbjuder lagar eller övernaturliga föreställningar är problematiska. Det är dessa religioner som kan urarta och bli farliga, rent av sjuka. Islam är en sådan religion, och islam räddas av sekulära muslimer och reformister som vågar erkänna detta. Inte av personer som Reza Aslan som i egenskap av muslim förnekar kopplingen mellan vad man tror på och hur man agerar, och istället åberopar feltolkning så snart ett problem visar sig. Att säga något negativt om islam på grund av denna koppling, är inte att uttala sig om ”alla muslimer” och det är inte rasistiskt. Det är att uttala sig om ett verkligt problem.
Man kan ju fråga sig om kristendomen är en sjuk religion eftersom Katolska kyrkan har problem med pedofilpräster. Kristendomen håller exakt samma risker som islam, eftersom kristendomen delar vissa problematiska attribut med islam. Men om inte religionen påbjuder övergrepp på småbarn, är det inte självklart att dessa sker på grund av religionen i fråga. Denna typ av kommentar handlar om att flytta bort fokus från en viktig fråga: En religion kan faktiskt vara sjuk, och mäns och kvinnors olika rättigheter kan vara ett uttryck för det.
Lämna ett svar