Anders Hesselbom

Ibland blir det riktigt tokigt. Professor Akmal Hyder, Högskolan i Gävle, är muslim och betraktar jämställdhet som något av en religion. Först och främst, betänk att när en religiös person säger att något är som en religion, så är det något dåligt. Kreationister som hävdar att evolutionsteori är religion, säger så i syfte att kritisera, inte hylla.

Enligt Arbetarbladet anser högskolan att det är den akademiska frågan som avgör lämpligheten, inte vart man står i frågan om feminism, vilket visar på god integritet. Men jag kan inte komma runt att jag tycker mig se något mycket tragiskt här.

Norrköpings Tidningar publicerade Hyders utsaga om jämställdhet och religion, skriver nämligen att Hyder faktiskt svarar ”ja” på frågan om huruvida Sverige överdriver (ambitionen om?) jämställdhet mellan män och kvinnor.

Hur skulle vi förhålla oss till detta om professorn inte kunde skyddas bakom kulturrelativistiska argument? Det krävs en muslim för att vi ska låta detta passera, och Jens Spendrup är inte en sådan.

Harmlös kulturrelativism är när svenskar poserar i hijab för kvinnors rätt att bära slöja, medan iranska poserar utan för kvinnors rätt att slippa. Mer problematisk kulturrelativism är när vi accepterar avståndstagande från ambitionen om jämställdhet i religionens namn.