Anders Hesselbom

Linköpings universitets påstående om flyktingars bidrag till ekonomin handlar tydligen om bidragstagares bidrag till ekonomin

2021-09-05

Linköpings universitet skriver i ett pressmeddelande att Peo Hansen har skrivit en bok om att flyktingmottagandet är en ekonomisk lönsam affär för Sverige. Det kan säkert stämma, men jag blir lite förbryllad av texten i pressmeddelandet.

”En stats utgifter, påpekar [Peo Hansen], kan inte betraktas på samma sätt som ett hushålls utgifter, och inte uttryckas i samma termer. I ett hushåll må spenderade pengar vara förlorade, men när en stat spenderar är detta alltid en inkomst för resten av ekonomin, för kommunerna, företagen och hushållen, eftersom pengarna ju inte försvinner.”

Det som skaver är inte flyktingarna utan bidragen – det finns nämligen ingen som tror att flyktingar som arbetar och betalar skatt är en ekonomisk (OBS!) belastning, men här insinueras att en stats pengar kan användas hur som helst då ”pengarna ju inte försvinner”. Jo, pengar försvinner. Svensk välfärd bygger på att marknaden får pengarna att växa. Över tid är det totala ägarbytet av pengar så pass värdeskapande för den som betalar, så att det betalas mer till Sverige än vad Sverige betalar till utlandet. Om en datorprogrammerare får betalt för att leverera programkod och en bidragstagare får betalt för att inte leverera något alls, är troligtvis datorprogrammeraren mer värdeskapande än bidragstagaren.

Låt oss säga det gemensamma ger 100:- till en person som köper en hamburgare. En bonde har fått en del för att ha slaktat en ko, staten får tillbaka lite genom momsen, och så vidare. Men en liten del äts bokstavligen upp, utan motprestation. Om samma person fått 100:- för en insats, är den insatsen förhoppningsvis värd mer än den lilla del som äts upp. Det är alltså bättre för ekonomin, för kommunerna, företagen och hushållen om det är tjänster och varor som säljs, än att pengar samlas in som skatt och delas ut till behövande.

Och med detta sagt vill jag bestämt understryka att en av de mest grundläggande principer som legitimerar beskattning och bidrag, är att vi vill ha ett samhälle där alla klarar sig, även om de inte kan jobba. Men det jag också vill säga är att det är bra för ekonomin om detta inte behöver göras i för hög utsträckning. Vi måste samla in pengar som täcker behovet för dem som inte kan försörja sig själva, men det är bra för alla om så många som möjligt kan göra det, och ett gott företagsklimat är en mycket viktig faktor för att nå dit. Sverige behöver inte ha så hög arbetslöshet som vi har, och Linköpings universitet behöver inte påstå att detta inte gör något.

Kategorier: Pseudovetenskap