Anders Hesselbom
Programmerare, skeptiker, sekulärhumanist, antirasist.
Författare till bok om C64 och senbliven lantis.
Röstar pirat.
Maktspråket gynnar inte samtalet
2016-05-20
Maktspråk brukar användas när man av olika skäl vill bättra på sin ställning i en debatt. Det behöver inte handla om att har slut på argument, man kanske bara är trött på debatten. Men på Internet är närvaron frivillig. Man behöver inte ge replik, speciellt inte om man inte är tilltalad. Och apropå det, om inte Marcus Dunberg påstår att Gud finns, så slipper han konfronteras med mitt svar: Jag tror inte det. Att svara är nyateism. Gamla ateister som helt enkelt höll käften, betraktas som bra ateister. Eller åtminstone bättre än de som pratar – bra är ett starkt ord i detta sammanhang.
För att kunna utveckla detta, vill jag betona skillnaden mellan en vetenskaplig skeptiker och en vetenskapsskeptiker. En vetenskaplig skeptiker ifrågasätter giltigheten i påståenden om den objektiva verkligheten som saknar empiriskt stöd (bl.a. Marcus Dunbergs gud) medan en vetenskapsskeptiker (eller woo-woos) helt enkelt inte litar på vetenskap. Här antas vetenskapen inte kunna svara på allt, vilket förvisso är sant, helt utan att vara ett skäl att tumma på precisionen, eller att rent av vända sig till den absolut sämsta kunskapskällan: Religionen.
Jag tog mig friheten att kommentera Dunbergs text på min blogg häromdagen. Mest för att det roar mig. Alla var väl inte jätteimponerade av varken mitt eller andra skeptikers svar, vilket också roar mig. En Martin L. Fällman klagar över att skeptiker använder personangrepp, vilket givetvis stämmer, men skeptiker nyttjar inte personangrepp i samma grad som woo-woos gör. Och i detta fall var det Marcus Dunberg som drog det kortet ur leken, genom att t.ex. beskriva ateister som malliga – ett ord som angriper personen som inte tror.
Martin L. Fällman är alltså av en annan åsikt än mig. Nazister och Sverigedemokrater i all ära, det är [vetenskapliga] skeptiker som är problemet.
”Jag har bråkat med nazister. Med SDare. Med wikileaks. Men inga av dessa blir riktigt så oresonligt personangreppiga som skeptiker.”
(Nazister och Wikileaks? Jaja, det finns förmodligen en historik av otur i debatt hos Fällman som jag inte känner till.)
Så hur bör man vara istället? De som känner Dunberg sedan gammalt vet förmodligen att han gärna pekar ut andra personer än sig själv som goda förebilder för ett positivt beteende, och storheten i försvaret från Martin L. Fällman har jag inte lyckats pricka in. Mycket dumt har sagts både till och av Fällman, men väljer vi att titta på just personangrepp har Fällman själv absolut ingen talan – att påstå något annat vore vansinne.
”Eftersom ni har så kul åt den märkliga ”malliga ateister”-krönikan i SvD idag vill jag bara påpeka att kontentan är sann: fuck modern ateism
Fuck era ”flying spaghetti monsters” och ateistiska författare. Finns det inte plats för religion i ett modernt samhälle är det barbariskt.
Kul för er att ni är ”för smarta för att vara religiösa”. Ta er smarthet och gör nåt i världen som faktiskt spelar roll.”
Men är det något som jag, alla mina tillkortakommanden till trots, lärt mig att identifiera, så är det maktspråk. Det är svårt att leva sitt liv som vit medelålders man utan att utveckla ett relation till just maktspråket. När jag inte drog jämt med föreningen Vetenskap och Folkbildnings (VoF) kunskapssyn antogs jag ”hata VoF” – inte för att jag givit någon några skäl för någon att tro att jag verkligen hatar VoF, absolut inte. Min gissning är att detta kommer från personer som ogillar mig, och legitimerar sitt ogillande med att det egentligen är jag som hatar dem. Tillåt mig citera en Alexander Stagnell. Jag har inte gett honom några anledningar att tro att jag är ”kränkt” över något, men så här skriver han i replik till Kjell Häglund:
”Nu menade jag att kombinationen liberal och skeptiker skapar förutsättningar för en extremt hög grad av lättkränkthet.”
”Jag menar att kränktheten ligger i ideologin. Sen har vissa en fetischerande distans till skept., men de är fortfarande lättk.”
Och i replik med övriga:
”[Vill du säga a]tt jag är en dålig människa för att jag inte diskuterar med varje lättkränkt skeptiker här?”
”[Anders Hesselbom] och hans fanboys skulle absolut ge Birro en match i lättkränkthet.”
I övrigt låter han sina tweets varva mellan att berätta för dem som tilltalar honom vilka som är deras tillkortakommanden, och små monologer om problembilden.
”Vet. skepticism och liberalism är farsoter som får dumma människor att tro att de är smarta för att de kan ord som bevis, evidens och frihet”
Trots detta finns det ett enkelt sätt att slippa diskutera religion – man behöver inte påstå saker. Men med det sagt, vill jag uppmuntra debatten. Jag anser inte att troende är malliga för att de påstår saker om religion, och när detta nu sker, så försvarar jag de vetenskapliga skeptikernas rätt att svara. Jag är så gammal att jag sedan länge lärt mig att man kan tycka olika utan att tycka illa om människan eller ”vara kränkt”.
Kategorier: Uncategorized
13 svar till “Maktspråket gynnar inte samtalet”
Lämna ett svar
En kopp kaffe!
Bjud mig på en kopp kaffe (20:-) som tack för bra innehåll!
Följ mig
|
|
|
|
Malliga ateister härstammar ur samma vokabulär som är kännetecknande för barn på dagis eller tidiga skolår. Den typen av härskarteknik brukar aldrig fungera för andra än för de svårt regredierade. Andra ser redan den illa fungerande hjärnan vid första läsningen…
Äsch låt dem sprattla! De vidskepliga tillhör ett utdöende släkte och det anar dom.
Och, innerst inne är just jag rätt mallig faktiskt 😉
Var är Björn?
Anders, nu när man inte längre kan se vilka de senaste kommentarerna är känns det lite som att boxas i mörkret. Synd.
Sorry, Google ändrar om lite, vilket gör att vissa koder slutar att fungera. Nu är det åtgärdat, tack för att du påvisar det för mig.
Halloj Lokatt! Ich bin hier; immer ein Berliner! Men jag trodde som du (?) att något Humanistiskt fuffens var på gång och beslöt att avvakta. I synnerhet som Lindenfors nu stryker Anders H medhårs på H-bloggen.
Dessutom bor jag i hus med en trädgård som (före min ägo) var traktens prydnad men som på senare år varit ett avskräckande exempel. Ja försöker nu bättra mig men djungel-röjning kräver tid…
Just den lilla detaljen handlar nog mest om att jag (för en gångs skull) har rätt.
Björn o Anders, Aha!
Björn,
När berlinarna jublade inför "Ich bin ein Berliner !" trodde jag att det berodde på beundran för Clintons språkkunskaper och viljan att vara som dem, berlinarna, liksom. Men sen hörde jag att "ein Berliner" visst är en (välkänd) korv! Eller om det var en bakelse.
Så tokigt lustigt det kan bli ibland 😉
Det var väl John F Kennedys språkkunskaper som borde beundrats? Anyway, korven Clinton försöker nu framstå som en garant för bra politik styrd från hemmet om opportunistiska hustrun skulle bli president. It sucks! No historical reference intended 😉
Lokatt. Glöm inte TV Gudstjänsten 11:05. Flera tjänste-riktningar har gått samman vilket ju är rationellt när skarorna krymper. Men är det inte en svag gud som behöver dessa tjänster för bekräftelse av sin existens? (Jag tröttnar aldrig på att se löje i religionerna. Vettigare att bara rycka på axlarna?)
Lindenfors deklarerar f.ö. på sin blogg att han speciellt respekterar människor som tror på gudar. Lindenfors sitter väl i styrelsen för Humanisterna?
Vilken galen organisation är detta?
Oj! det var det visst … (hur gör man en skamset rodnande emoji..)
Jag har häpet gapande lyssnat på för många gudstjänster. Men hurra för att det knäppa sällskapet krymper 🙂
Ordet "respekt" har för mig blivit ett fult ord. No respect what so ever från mig.
Lindenfors…läser jag så sällan numera att ikonen för "mest besökta" automatiskt bytts ut mot "Bjussa" på min dators skärm. Visserligen bör en god härförare ju hålla sig à jour med sina fienders förehavanden, men jag känner mig inte bekväm med den där herrklubben (var är Zelma nu igen, har hon smitit iväg till ett bönemöte?)
Men ok, just nu lyssnar jag till den ekumeniska gruppens hjärndöda rabblande om "prisa Herren" "Du är den som Är" etc.
– Nej jag står inte ut, slår över till tvåan med Erik Schyldt -som tror på spöken 🙁