Maktspråk brukar användas när man av olika skäl vill bättra på sin ställning i en debatt. Det behöver inte handla om att har slut på argument, man kanske bara är trött på debatten. Men på Internet är närvaron frivillig. Man behöver inte ge replik, speciellt inte om man inte är tilltalad. Och apropå det, om inte Marcus Dunberg påstår att Gud finns, så slipper han konfronteras med mitt svar: Jag tror inte det. Att svara är nyateism. Gamla ateister som helt enkelt höll käften, betraktas som bra ateister. Eller åtminstone bättre än de som pratar – bra är ett starkt ord i detta sammanhang.
För att kunna utveckla detta, vill jag betona skillnaden mellan en vetenskaplig skeptiker och en vetenskapsskeptiker. En vetenskaplig skeptiker ifrågasätter giltigheten i påståenden om den objektiva verkligheten som saknar empiriskt stöd (bl.a. Marcus Dunbergs gud) medan en vetenskapsskeptiker (eller woo-woos) helt enkelt inte litar på vetenskap. Här antas vetenskapen inte kunna svara på allt, vilket förvisso är sant, helt utan att vara ett skäl att tumma på precisionen, eller att rent av vända sig till den absolut sämsta kunskapskällan: Religionen.
Jag tog mig friheten att kommentera Dunbergs text på min blogg häromdagen. Mest för att det roar mig. Alla var väl inte jätteimponerade av varken mitt eller andra skeptikers svar, vilket också roar mig. En Martin L. Fällman klagar över att skeptiker använder personangrepp, vilket givetvis stämmer, men skeptiker nyttjar inte personangrepp i samma grad som woo-woos gör. Och i detta fall var det Marcus Dunberg som drog det kortet ur leken, genom att t.ex. beskriva ateister som malliga – ett ord som angriper personen som inte tror.
Martin L. Fällman är alltså av en annan åsikt än mig. Nazister och Sverigedemokrater i all ära, det är [vetenskapliga] skeptiker som är problemet.
”Jag har bråkat med nazister. Med SDare. Med wikileaks. Men inga av dessa blir riktigt så oresonligt personangreppiga som skeptiker.”
(Nazister och Wikileaks? Jaja, det finns förmodligen en historik av otur i debatt hos Fällman som jag inte känner till.)
Så hur bör man vara istället? De som känner Dunberg sedan gammalt vet förmodligen att han gärna pekar ut andra personer än sig själv som goda förebilder för ett positivt beteende, och storheten i försvaret från Martin L. Fällman har jag inte lyckats pricka in. Mycket dumt har sagts både till och av Fällman, men väljer vi att titta på just personangrepp har Fällman själv absolut ingen talan – att påstå något annat vore vansinne.
”Eftersom ni har så kul åt den märkliga ”malliga ateister”-krönikan i SvD idag vill jag bara påpeka att kontentan är sann: fuck modern ateism
Fuck era ”flying spaghetti monsters” och ateistiska författare. Finns det inte plats för religion i ett modernt samhälle är det barbariskt.
Kul för er att ni är ”för smarta för att vara religiösa”. Ta er smarthet och gör nåt i världen som faktiskt spelar roll.”
Men är det något som jag, alla mina tillkortakommanden till trots, lärt mig att identifiera, så är det maktspråk. Det är svårt att leva sitt liv som vit medelålders man utan att utveckla ett relation till just maktspråket. När jag inte drog jämt med föreningen Vetenskap och Folkbildnings (VoF) kunskapssyn antogs jag ”hata VoF” – inte för att jag givit någon några skäl för någon att tro att jag verkligen hatar VoF, absolut inte. Min gissning är att detta kommer från personer som ogillar mig, och legitimerar sitt ogillande med att det egentligen är jag som hatar dem. Tillåt mig citera en Alexander Stagnell. Jag har inte gett honom några anledningar att tro att jag är ”kränkt” över något, men så här skriver han i replik till Kjell Häglund:
”Nu menade jag att kombinationen liberal och skeptiker skapar förutsättningar för en extremt hög grad av lättkränkthet.”
”Jag menar att kränktheten ligger i ideologin. Sen har vissa en fetischerande distans till skept., men de är fortfarande lättk.”
Och i replik med övriga:
”[Vill du säga a]tt jag är en dålig människa för att jag inte diskuterar med varje lättkränkt skeptiker här?”
”[Anders Hesselbom] och hans fanboys skulle absolut ge Birro en match i lättkränkthet.”
I övrigt låter han sina tweets varva mellan att berätta för dem som tilltalar honom vilka som är deras tillkortakommanden, och små monologer om problembilden.
”Vet. skepticism och liberalism är farsoter som får dumma människor att tro att de är smarta för att de kan ord som bevis, evidens och frihet”
Trots detta finns det ett enkelt sätt att slippa diskutera religion – man behöver inte påstå saker. Men med det sagt, vill jag uppmuntra debatten. Jag anser inte att troende är malliga för att de påstår saker om religion, och när detta nu sker, så försvarar jag de vetenskapliga skeptikernas rätt att svara. Jag är så gammal att jag sedan länge lärt mig att man kan tycka olika utan att tycka illa om människan eller ”vara kränkt”.
Lämna ett svar