Anders Hesselbom

Debatten om yttrandefrihet kan tydligen inte föras utan att man bränner sina broar åt alla tänkbara håll. Igår uppmärksammade tidningen Journalisten att en fotograf blivit attackerad upprepade gånger, eftersom man förmodade att han hade rasistiska sympatier. Detta ledde till att chefredaktören på Journalisten, Helena Giertta, fick ta emot spydigheter från Seglora Smedjas Mattias Irving. Idag, när den värsta ilskan har lagt sig, skrev Irving en seriösare replik om varför han ogillade Journalistens text. Han lyckades inte motivera gårdagens agerande, men han gjorde en giltig poäng, som tyvärr dribblas bort av att han har så lätt att låta sina allra sämsta sidor få utrymme.

Jag tror att han vill mena att problemet han såg i gårdagens artikel är frånvaron av journalistiska motfrågor, men det viktiga budskapet dränktes i nedvärderande utlåtanden om brottsoffret! ”Att under yttrandefrihetens flagg främja dessa människors aggressiva verksamhet mot muslimer, människorättsaktivister och andra misshagliga element, det är bortom naivt.” Jag är övertygad om att Irving anser att både hans sympatisörer och meningsmotståndare har rätt att slippa bli överfallna, men det uttrycks extremt luddigt.

Och så var det den olämpliga liknelsen. Irving målar upp sitt exempel genom att använda tron på chemtrails-konspirationen, och tänker sig att en chemtrailstroende biolog inte skulle få några motfrågor på sina anspråk om chemtrails. ”Att själva idén om chemtrails är rent hittepå ges inget utrymme i artikeln.” Chemtrails-troende står inte högt i kurs hos Irving, och han har raljerat om dem förr. Tänk om Irving själv skulle få sin tro beskriven som grundlös? Klarar han att äta sin egen medicin? Jag citerade hans korrekta utsaga om chemtrails på Twitter, och kompletterade med min egen syn på Gud: ”Så hur är det med t.ex. Gud på Seglora Smedja?”

Irving måste ha sett detta, eftersom han retweetade mitt tweet, och hans nästa inlägg på Twitter blev: ”Ateisttrollen är på samma gång bland de festligare och de mer deprimerande.” Min icke-tro på Gud är alltså mindre hedervärd än Irvings icke-tro på chemtrails. Jag tycker mig se ett tvångsmässigt fokus på person, och en oförmåga att vara saklig, vilket är synd eftersom goda poänger dribblas bort.