Inte helt sällan finner jag skäl att skriva om mäns frihet att klä sig så som de behagar och kvinnors skyldighet att klä sig som män behagar. För en tid sedan tog Bilan Osman upp frågan i Expressen. Hon nämner ”My Stealthy Freedom” som en protest mot Irans regim, för kvinnors rätt att klä sig som de vill. Poängen handlar om rätten att ha eller inte ha slöja, inte om slöjan.
Inte heller här i Sverige kan vi tillåta att kvinnor själva avgör hur de ska vara klädda, utan förser dem med fler regler och restriktioner. Det handlar inte bara om att vi betraktar kvinnan som underordnad mannen. Det är dessutom så att det finns en missriktad välvilja mot religiös fundamentalism.
Att kvinnan är underordnad mannen kan t.ex. ta sig uttryck i hur driftchefen på badhuset Fyrishov i Uppsala uttalar sig om kvinnor som vill bada topless. ”De som vill springa runt med bara bröst får söka sig någon annanstans.” Till saken hör att det är tillåtet att bada topless i Fyrishov. Om man är man. Det råder inga tvivel om att Fyrishov är antifeministiska, men jag skulle vilja påstå att även vurmandet för religiös fundamentalism är antifeministiskt.
Innan vi kommit till bukt med våra inhemska problem med att män önskar styra kvinnor, ska vi visa förståelse för t.ex. muslimska extremisters ännu striktare regler, regler vars giltighet beror på vilket kön som utomstående anser att du tillhör. Hur mycket kläder ska flickor och kvinnor ha när de badar och får de över huvudet taget bada tillsammans med pojkar eller män?
En person satte verkligen tummen på ögat när han sa att svenska mäns rätt att bestämma över svenska tjejers klädsel var legitim, eftersom han tyckte att bröst var ”sexigt”. De svenska män som omyndigförklarar kvinnor har alltså exakt samma motiv som islamisterna. Sakine Madon skriver:
”MP-politikern i Botkyrka, Shakhlo Altieva, föreslår alltså fler kvinnodagar på simhallen, utöver den tid som finns på söndagar. Då är simhallen helt stängd för manliga besökare och för manlig personal. I skrivelsen ställs även frågan varför det finns en åldersgräns på 13 år för kvinnobad. Politikern i fråga skriver: ”Har ni inte tänkt på att de flesta flickor mognar mycket tidigare nu och redan från 9 års ålder börjar de känna sig obekväma att bada/simma med män och pojkar?!”Miljöpartisten påstår alltså på fullt allvar att det är barnen själva som känner sig obekväma i badhuset om pojkar och män finns där. Givetvis handlar det om vad vuxenvärlden vill, och vad vuxna lär ut till barn. Nioåringar som tillåts vara barn koncentrerar sig i regel på att ha roligt när de badar.Och nu till det värsta: I stället för att kommunens kultur- och fritidsförvaltning förklarar att kommunen främjar jämställdhet och därmed avslår förslaget, gör förvaltningen tvärtom. Tjänstemännen föreslår att Fittjabadet ska ta fram förslag på utökade tider för kvinnobad. Här har man missförstått något centralt: det offentligas uppgift är inte att gå samhällets mest konservativa till mötes, det är att främja jämlikhet och jämställdhet.Lustigt i sammanhanget är att Miljöpartiet vanligtvis brukar hylla genusperspektiv. Redan för fyra år sedan krävde partiet ”utbildade genuspedagoger i Stockholms alla förskolor”.Poängen med genuspedagogik är att barn ska slippa tryckas in i könsroller. Hur rimmar det med att nioåringar ska ses som sexuella objekt på kommunala badhus?”
Problemet med objektifieringen kan ibland få väldigt konkreta negativa konsekvenser. Vad sägs t.ex. om pappan som hellre lät sin drunknande flicka dö än att låta främmande män rädda henne, och således nudda henne?
Lämna ett svar