Anders Hesselbom
Programmerare, skeptiker, sekulärhumanist, antirasist.
Författare till bok om C64 och senbliven lantis.
Röstar pirat.
Mats Selander skjuter sig i foten, apologeter har seriösa problem
2014-08-17
Den skapelsetroende Mats Selander (numera Kristna Värdepartiet) föreläser om kompatibilitet mellan vetenskap och tro. Traditionellt brukar bibeltrogna kristna förakta naturvetenskap. Vetenskapen är den ständiga fienden som när som helst kan använda kunskap och logik för att riva ner någon dogm. Mer liberala kristna menar att vetenskaplighet inte blir problematiskt förrän det appliceras på anspråk som rör deras tro, och när så sker kallas överträdelsen för scientism. De flesta vill ändå att vetenskapen ska vara närvarande, på behörigt avstånd – man allierar sig med fienden, eftersom det är där trovärdigheten finns. Så här säger Selander om vetenskap i inledningen av sin föreläsning från förra året:
”Ja, vetenskap och kristen tro. När jag talar om det här i olika sammanhang så har jag en tendens att bli alldeles för långrandig, och gå in på filosofi och grejer. Nu har jag gjort en PowerPoint (en presentation, min anm.) för ungdomsgrupper och då tänker jag köra den för er, så får vi hoppas att det ska ta lite mindre tid, ska försöka minska så det inte tar en timme, utan kanske 40 minuter, vi får se om det går.
Det här om vetenskap och tro, det är en fråga om perspektiv tänker jag. Det finns ju en massa detaljfrågor, en massa frågeställningar där man undrar: Hur hänger det här ihop med det här, och så vidare? Och när det gäller de där detaljfrågorna – man kan fråga sådana saker som har med skapelse och evolution att göra, hur ska man förstå att den här arten beter sig på ett sätt som verkar ont t.ex. Det finns någon geting som lägger sina larver i en… sina ägg i en annan arts larv, och sen när de här äggen kläcks så äter de upp den här larven inifrån, på ett sånt sätt att den lever så länge som möjligt. Det verkar vara Intelligent Design, men ond Intelligent Design. Det här är ett exempel som Darwin hade, som gjorde att han ifrågasatte: Det här kan inte en god gud ligga bakom.
Man kan fråga sig… Man kan gå igenom massor av olika sådana arter och fundera: Ja, men det kanske fanns en god design från början som på något vis har fallerat. Du har tusen och en sådana detaljfrågor som kan vara knepiga och svåra.
Jag vet inte svaret på alla detaljfrågor, och förmodligen vet ingen det. Men jag tror att vi kan se på den stora bilden, och se hur kristen tro och vetenskap (och då talar jag i första hand kanske om naturvetenskap), hur det kan harmoniera. Och jag vill… Jag vill liksom be er att inte stirra på detaljer, utan att försöka se den stora bilden.
Det är väldigt lätt hänt, och här kommer en… Det här är en sorts intellektuell frågeställning i sig: Hur mycket av hela bilden måste, så att säga… ”Hur många pusselbitar måste ligga på plats innan jag ser bilden?” kanske jag ska säga. Hur… Hur kan jag tillåta mig att tro på bilden även om inte alla pusselbitar finns på plats, men tillräckligt många? Det finns ibland ett sorts intellektuellt överkrav tror jag, som vi har. I synnerhet när det gäller religiös tro. Då är det som att vi känner att vi har något av Descartes ångest här, att vi måste vara så säkra, eller ha hela bilden, ha alla detaljerna på plats, annars så kan vi inte tro.
Och det är väldigt sällan vi har så höga krav annars. Och jag skulle… Om du kan känna igen dig i den… Det är ingenting man bara ändrar över en dag, en sådan hållning kanske, men… Men jag skulle vilja, i någon mening också, gå emot den hålningen då, och säga ungefär så här att… Nu har jag försökt att vara lite pedagogisk här, får se om det går.”
Nu visar Mats Selander en liten abstrakt bild, och fortsätter:
”Det här ser vi ju inte riktigt vad det är. Det är någon sorts… Sol kanske, eller någonting med solstrålar.”
Mats visar fler mer eller mindre abstrakta bilder i ett kollage.
”Och så här är lite andra, en väderkvarn och… Ni ser den uppe, solen där uppe, vi ser inte riktigt, vi fattar kanske inte hur de här bilderna hänger ihop.”
Nu visar Mats ännu fler mer eller mindre abstrakta bilder i ett kollage.
”Och sen blir det ännu större och så här, och så blir det så här. Jaha?”
När man zoomar ut, så visar sig att de olika små bilderna är delar av ett stort bildkollage som, när det betraktas på håll, bildar ett mansansikte.
”Eh, ja, nu råkar det vara Jesus här. Det… (skratt) …kunde ha vart vad som helst. Men alltså, det här är en sorts… Det här är inget argument, utan det är bara en sorts illustration på vad jag menar. Alltså att vi kan faktiskt se tillräckligt många detaljer eller tankegångar liksom, som sitter ihop och ger oss en helhetsbild, även om kanske inte kan stoppa in alla detaljer. Det är det jag vill… Det försökte jag illustrera här. Det var… Det var väl ganska… Ja! Jag försöker, så här, växa pedagogiskt här, och det där tyckte jag var ett försök.
Nåväl. Så. Det som inledning då.
Nu ska vi säga något om vad vetenskap är för någonting. Och då är det ju naturvetenskap i första hand som vi pratar om då. Och det är så med definitioner, när man har läst lite filosofi så upptäcker man många filosofer sysslar med att försöka definiera saker hela tiden, och de jobbar med… Vad är kunskap, alltså filosoferna har pratat om det sedan Platon, och alla trodde väl att Platon hade fångat det, sedan kom Edmund Gettier på 60-talet och kastade upp hela definitionen i luften och den har inte landat än…
Det är otroligt svårt att definiera saker. Jag brukar ta exemplet med en bil. Hur definierar man ordet bil? Ja, försök själv, ett fordon med hjul. Ja, men det är ju tåg också, och flygplan också, okej. Ja, men ett fordon som åker på marken bara, också men tåg gör också det, med hjul ja, ett for… Ja, men måste den ha hjul, men alltså om en skrotbil utan hjul, är det ingen bil dårå? Eh, och, ja, så där kan du hålla på, och upptäcka då att ordet bil ska fungera som en cirkel då, som har alla bilar, och bara bilar, inom sig. Det kallas för att då har man så att säga nödvändig och tillräckliga villkor för sin definition, så att säga.
Och det där försöker analytiska filosofer att fånga då att liksom hitta, att utesluta alla icke-bilar och inkludera alla bilar. Och när det gäller då t.ex. vetenskap, alla exempel på vetenskap ska vara innanför cirkeln, och alla ickevetenskapliga aktiviteter ska vara utanför, ja då hitta ett intellektuellt eller teoretiskt kriterium som riktigt gör det där, det är otroligt svårt. Och det är svårt när det gäller vad som helst. När det gäller vetenskap så kallas det för demarkationsproblemet, alltså problemet att ”to demarcate”, alltså att, man, ja, helt enkelt, ringa in. Inringningsproblemet.
Varför är det intressant? Ja, det intressanta är väl då att när någon säger så här att ”jag tror bara på vetenskap”, eh, OK, kan du börja med att liksom bara peka på vad det är, på ett sätt som är vettigt? Ja, om man inte ens kan liksom riktigt klart och tydligt definiera vad det är man ”bara tror på”, om man nu säger så att man bara tror på ”det här”, då vill man ju på något vis utesluta allt annat, som man då ”inte tror på”, men om den där, det är svängdörrar i definitionen, om det är ”blurrigt” i definitionen, då är det lite naivt att säga att ”jag bara tror det här”.
Och det är lite populärt, eftersom vetenskapen har [en] sådan hög status så är det många som tänker så att jag vill inte tro något icke-vetenskapligt, jag vill bara tro på vetenskapen, men låt mig säga då att trots detta att det är svårt att definiera, så kanske vi kan ha en sorts arbetsdefinition, en definition som i lite vaga termer fångar vad vi menar då, och då tänker jag att en systematisk undersökning av naturen är väl vad vetenskapen är.
Man kan systematiskt undersöka naturen, och kanske inte kalla det för vetenskap, låt oss säga empiriska studier i etik, kanske inte, eller om man håller på med, ja… Man kan hålla på och dividera fram och tillbaks, men det är väl en arbetsdefinition i alla fall. En systematisk undersökning av naturen.”
Vetenskap är produktion av tidigare okänd kunskap med systematiska metoder. Vetenskapliga metoder innefattar en kombination av empiri och deduktion. Mats Selander fortsätter:
”Och om det är så att vetenskapen så att säga, och naturvetenskapen då i första hand, men även humaniora, undersöker någon form av natur, den mänskliga naturen, i historien till exempel, eller hur vi psykologiskt fungerar eller vilka böcker vi har skrivit och så vidare, men det är ju människan och hennes natur som i sådana fall är fokus i humaniora då, medan det är den icke-mänskliga naturen, så att säga, som är fok… Ja, det är klart, medicinen… Ja, är ju mer naturvetenskap och det är människan, ja, ok, ja, ni märker ju, hur man än dividerar så hittar man olika mittemellanpositioner här, men en systematisk undersökning av naturen är väl ändå att vetenskapen funk… liksom i första hand sysslar med va…
Och det betyder ju då att vetenskapen inte undersöker, eller är liksom gjord för att undersöka naturens ursprung. Finns Gud? Eh, så att säga, ja, det är klart, man kan säga att naturen är evig kanske då? Den har alltid funnits där. Det tycks ju inte vara så, men i den mån som naturen har ett ursprung, och någon form av metafysisk grund, så tycks det ju inte att vetenskapen är gjord för att ställa de frågorna. Vetenskapen kollar på hur funkar naturen, inte vem som gjorde den, eller vad som fick den att kicka igång, och så va.”
Vetenskapsmän sysslar med ursprungsforskning, men forskarna levererar inte alltid modeller som styrks av heltäckande evidens. Bra noterat, Mats. Att vetenskapsmän inte ställer frågor som handlar om ”vem” som åstadkommit något, beror på antagandet att naturfenomen har ett naturligt, icke-gudomligt, ursprung. Mats Selander:
”Och om det är så att det finns aspekter i naturen, i mänsklig natur t.ex, som på något vis går bortom eller ovanför det som vi vanligtvis menar är naturen, låt oss säga att vi har en själ, låt oss säga att vi har en fri vilja som inte går att fånga på samma sätt som man fångar liksom hur kemiska formler eller kemiska, ja, substanser och så vidare, förhåller sig, eller agerar och så där. Det kan ju finnas aspekter… Det kan ju visa sig att våran natur inte är så naturlig, den kanske delvis är lite övernaturlig…
Tänk om Gud har gripit in i naturen, ja då finns det ju händelser som inte rimmar med hur naturen vanligtvis funkar, så att säga. Under, tecken, mirakler. Och då tycks det ju som att naturvetenskapen per definition inte kan studera de händelserna, eller åtminstone inte ringa in själva orsaken eller händelseförloppet här. Jag menar, det verkar ju lite… Det ligger ju per definition lite… Det verkar ju lite konstigt att säga så här att ”ja, nu ska vi naturvetenskapligt studera hur Jesus gjorde när han gick på vattnet”. Ja, men, liksom det är ju inte en naturlig händelse. Det är ju en övernaturlig händelse. Och då spelar den efter helt andra spelregler än den som naturvetenskapen har formulerat. Och då är det… Då är man på en annan spelplan.
Och här är en stor fråga: Finns det en annan spelplan? Eller inte? Eller är naturen allt som finns?”
Dunning–Kruger-effekten bär en ickefråga som är lika viktig för KVP som den är oviktig för alla andra. Här kan du lyssna på Mats Selanders föredrag. Om du inte vill lyssna: Evolutionsteorin är felaktig, och utmärker sig genom att saknade pusselbitar verkligen är negativ evidens. Gud har skapat allt. Vetenskapen ska inte släppas in på områden där vi vurmar för föreställningar som står i konflikt vetenskaplig konsensus. Mikroevolution är vetenskapligt bevisad, och ingen protesterar. Beträffande makroevolution så finns det luckor, och hur dessa bör hanteras kan man tro att Selander avhandlade i inledningen av sitt föredrag. Men osäkerheten i en hypotes är inte ett problem om hypotesen är religiöst betingat, för ansträngningen att försvara underbevisade hypoteser, förhåller sig inte till naturvetenskapliga antaganden, utan teologiska. Påstådda problem med s.k. makroevolution ÄR problem med evolutionsteorin, helt enkelt. Vetenskapsmännen kan inte nå konsensus i frågan om när människan skapades (6000 år sedan eller hundratusentals år sedan) eller om detta skedde genom gradvis utveckling eller genom spontan speciell skapelse.
Astrofysiken står handfallen och saknar teorier om universums uppkomst, vilket gagnar default-positionen att Gud är den ursprungliga orsaken. Alltså är inte verkligheten en naturlig plats. Välkommen att lyssna på föreläsningen, men undvik att ta en drink vid varje identifierat misstag eller felslut, för din egen hälsas skull.
Kategorier: Uncategorized
5 svar till “Mats Selander skjuter sig i foten, apologeter har seriösa problem”
Lämna ett svar
Du som kommenterar för första gången: Det kan dröja en stund innan kommentaren syns på sidan, eftersom den modereras manuellt. Har du kommenterat här förr, syns din kommentar direkt.
En kopp kaffe!
Bjud mig på en kopp kaffe (20:-) som tack för bra innehåll!
Följ mig
|
|
|
|
Det handlar om skillnaden mellan tro (Tro sig veta helt säkert) och veta (inte veta helt säkert).Allt annat är bara luddig kosmetika…Jag har svårt att förstå varför man gör sånt väsen över detta.
Det är helt enkelt så kreationisterna måste tackla verkligheten. All vetenskap som motsäger deras tro är fel! Vilket innebär att stora delar av astrofysiken, biologin, radiometriken, kvantfysiken och geologin "måste" vara fel. Logik och bevis biter inte på en fundamentalist. Det som inte passar in i de religiösa dogmerna är fel och de argument som hittas på mot den nämnda vetenskapen behöver (uppenbarligen) inte vara bra eller ens rimliga. Psykologiska mekanismer räcker.
Det är det jag menar. Varför då stryka dessa idioter medhårs, det förlänger ju bara deras tillvaro i intigheten. I mitt tycke stryker humanister vidskepliga medhårs, bara för att var humanitära. Det ÄR de egentligen inte. De förlänger bara dera utvecklingsstörning.
Jag har ingen anledning att vara otrevlig, men inte heller diplomatisk. Jag för ju inte Humanisternas talan, endast min egen. Jag försöker vara saklig och rättvis, även om det kan uppfattas som elakt i troendes ögon.
Uppskattar Din rättframhet. Hej.