Mehmet Kaplan inledde sin karriär som miljöpartistisk bostadsminister genom att låta skattebetalarna bjuda honom på en massa Turkietresor, och så länge han höll sig där, flöt regeringsarbetet på rätt bra. I Sverige var det bostadskris, så valet att hålla bostadsministern på avstånd var klokt. Finansministern var den som pratade bostadspolitik med media.
För när han väl jobbar, går det sådär. Kaplans turkiska islamism är i ständig konflikt med det samhälle han representerar. Om yttrandefriheten är han kristallklar: Man ”kan inte komma dragande” med den. När vi pratar om islamism, är det inte lika lätt att ta avstånd, men han verkar uppenbarligen förstå att man borde. Som islamist är han välorienterad i miljöer där män har fri- och rättigheter som kvinnor saknar, och ironiskt nog är Kaplan minister för ett parti som, åtminstone utåt, har en feministisk och antirasistisk profil.
Och nu senast har han ätit middag med Grå Vargarna, det högerextrema, ultranationalistiska ungdomsförbundet till MHP. Jag är inte besvärad av att någon vill äta middag med dem. Men att vara minister i en regering för med sig ett visst ansvar att vara representativ, och vi har inte mycket att vinna på att låta våra företrädare posera med turkiska högerextremister.
Sin vana trogen, åberopar Mehmet Kaplan okunskap när han hamnar i blåsväder, vilket möjligtvis duger för att försvara sin existens som miljöpartist, men inte som svensk minister.
Läs gärna även Rasism är ett kantproblem, inte ett specifikt högerproblem.
Lämna ett svar