Anders Hesselbom

Efter att ha pratat med en kristen naturvetenskaplig forskare, har jag blivit mer bekymrad över att anspråk delas upp i olika domän. Vetenskap sysslar med att beskriva och förklara naturliga och sociala fenomen. Denna uppdelning framstår som fullkomligt begriplig, där fenomen som cancer, evolution, gravitation och benbrott är naturliga, medan fenomen som skvaller, retorik, gudstro och moral är sociala. Inom bl.a. kristen vetenskap finns ett tredje domän; det metafysiska. Metafysiska anspråk är förvillande lika naturliga anspråk i sin karaktär. Jämför t.ex. anspråket ”evolution förekommer” och ”Gud finns”. Likheten mellan dessa anspråk är att båda säger något om den objektiva verklighetens beskaffenhet. Men den mest iögonfallande skillnaden är denna:

Naturvetenskapliga anspråk som varken bidrar med förklaringsvärde eller stöds av evidens avfärdas, men metafysiska anspråk som varken bidrar med förklaringsvärde eller stöds av evidens avfärdas inte.

Med tanke på denna skillnad, är en slagkraftig och tydlig skiljelinje lite av ett måste, och dessutom, lite av ett svart hål inom kristen vetenskap. Om det finns en godtycklighet här, kan den påverka enorma differenser i slutsatsen.