Anders Hesselbom
Programmerare, skeptiker, sekulärhumanist, antirasist.
Författare till bok om C64 och senbliven lantis.
Röstar pirat.
Milo Yiannopoulos är avstängd från Twitter
2016-07-22
Den grek-brittiske journalisten Milo Yiannopoulos har stängts av från Twitter på livstid. När man besöker Milos profil, möts man av en länk som förklarar varför man kan bli avstängd från Twitter. Man kan ha postat spam, kontot kan vara en säkerhetsrisk (byt lösenord ibland, och välj inte för enkla lösenord!) eller så kan man ha postat kränkande innehåll. I Milos fall handlar det om att han har postat kränkande innehåll.
Vad man blir kränkt av, är subjektivt. Katoliken Milo har upprepade gånger hånat ateister, den grupp jag själv tillhör, och jag kan inte riktigt förklara varför jag gillar det. Inte bara gillar det, jag känner att jag växer av det. Jag får energi av det. Milo själv säger att ateister är ”ett par personer som har fel på Internet”, att de är ”lika tunnhudade som libertarianer” och att de är ”privilegierade”. Efter att ha konstaterat att ateister har sällskap av intellektuella storheter som Richard Dawkins och Christopher Hitchens, och även många journalister, säger han:
”Ingen kommer att skratta åt dig eller titta konstigt på dig för att du är ateist. Däremot, om du säger att du är kristen, muslim eller särskilt jude, kommer du råka ut för allt möjlig elände. Ingen, verkligen ingen, utom möjligtvis jag, ser ner på dig för att du är ateist. Säg inte att ateister är offer, de utgör en privilegierad grupp som jag retar för att roa mig, för de är så lättretade.”
Vi har alltså att göra med en konservativ katolik som stöttar Donald Trump i valet, vilket gör honom till min motsats på åsiktsskalan. Jag själv har gått från att vara vänster, via vänsterliberal till att vara kort och gott liberal. Jag ogillar konservativa åsikter och jag ogillar åsikter på både vänster- och högerkanten, men jag har inte riktigt lärt mig att ogilla människorna som håller dessa åsikter. Jag har ännu inte träffat någon som jag genuint ogillar, men från vad jag vet om Milo Yiannopoulus, så är han en god kandidat – men jag låter det bero till dess att jag faktiskt har träffat honom.
Karln har gjort många människor ledsna genom sitt agerande på Twitter, så då borde avstängningen vara frid och fröjd? Ja, faktiskt. Twitter har sina regler, och där står, under rubriken Abusive Tweets or behavior (läst 2016-07-22):
”We may suspend an account if it has been reported to us as violating our Rules surrounding abuse. When an account engages in abusive behavior, like sending threats to others or impersonating other accounts, we may suspend it temporarily or, in some cases, permanently.”
Notera att hot eller att ljuga om sin identitet är exempel på kränkande beteende, inte definitionen av det. Och Milos beteende har, milt sagt, orsakat problem. Inte minst för Leslie Jones, en av huvudrollsinnehavarna i den nya Ghostbusters-filmen (som jag inte tänker se).
En gentleman är inte nödvändigtvis den som väljer den bästa restaurangen, den som har den dyraste slipsen eller det finaste armbandsuret. En gentleman är inte heller nödvändigtvis den som är bäst hålla god ton. En gentleman är definitivt inte alltid en man – det kan givetvis lika gärna vara en madam. En gentleman är genuin, och har inget att förlora på det. Jag har goda vänner i alla politiska läger, från Fi, V, S och Mp via C, L och M till Kd och Sd. Jag har alltså goda vänner i alla politiska läger, trots att en minoritet av dessa håller åsikter som jag kan stå för, och några få rent av håller åsikter som jag ogillar skarpt. Åsikter som till och med kan beskriva som oförsvarbara. Det kanske var rätt att stänga av Milo – han verkar tillhöra gruppen av människor vars åsikter jag betraktar som oförsvarbara, och Twitter är definitivt inte i branschen av några ädla skäl – de jobbar inte för yttrandefriheten, de vill tjäna pengar.
När vi skriver intressanta (?) saker på Twitter, hjälper vi Twitter i sitt syfte. Men givet att Twitter inte genererar de pengar man önskar och att deras tillgång utgör en förhållandevis blyg användarskara (drygt 200 miljoner anv/mån) bredvid t.ex. Facebook (ungefär 1,4 miljarder anv/mån), är det mammon som avgör vad som är rätt eller fel. Inget ”vi gillar olika” i hela världen kan ändra på det. Om Twitters ledning anser att Milo utgör ett problem, så utgör Milo ett problem. Som sagt, inget nobelt prat om yttrandefrihet för meningsmotståndaren i hela världen kan ändra på det.
Jag tror att man har gjort en felbedömning. Den liberale radioprataren Howard Stern kunde generera radiolyssnare av så triviala anledningar som att konservativa meningsmotståndare ville veta vad han skulle säga härnäst. Men den som verkligen vill veta vad Milo tänker säga härnäst, kan säkert googla fram nya kanaler. Och förutom nyfikna meningsmotståndare, så tror jag att tillräckligt många på The Internetz resoneras som jag: Åsiktslikriktning är inte något självändamål, det är den fria debatten som är det viktiga. Det är ju inte så att jag delar Milos åsikter – inre ens nästan.
Avslutningsvis vill jag säga att jag har haft ögonen på Leslie Jones Twitterkonto. De angrepp som hon har fått utstå är fruktansvärt orättvisa och obeskrivligt smaklösa. Så onekligen finns det Twitterkonton som bör stängas av. Men som sagt, det är mammon som styr.
Läs gärna Vox: Milo Yiannopoulos’s Twitter ban, explained
Kategorier: Uncategorized
7 svar till “Milo Yiannopoulos är avstängd från Twitter”
Lämna ett svar
En kopp kaffe!
Bjud mig på en kopp kaffe (20:-) som tack för bra innehåll!
Följ mig
|
|
|
|
Anders
Jag ser att du kallar dig ateist! Tidigare har du kallat dig skeptiker, vilket ju inte är samma sak. Bra där! 🙂
Orkar nog inte sätta mig in i Milos kval, man måste ju välja sina strider och jag ser katoliker som hopplösa reliker av ett släkte som jag tror är utdött om sisådär tvåhundra år.
Men jag undrar hur det är att vara "vän", som du är med Fi-tanter och vänstermänniskor, måste man verkligen kunna vara vän med dem?
I mitt relativt glesa umgänge finns en rätt rabiat vänsterkvinna, samt en smygislamist med de mest hårresande åsikter. Herrejävvlar vad det är svårt att vara vän med dem!
Men det kan vara intressant, lärorikt, att med egna öron t ex få höra att "Barbra Streisand (som är judinna) kan inte sjunga".
Apropå katoliker och andra tokar, Sven Delblanc nämner i Kanaans land (här Kanada på 1920-talet) de invandrade "duchoboretserna" där ledarna kallades Frihetsbröder. Dessa extremt kristet troende "avlade klädernas nesliga sjökodok och vandrade sjungande och nakna över slätter, längs vägar, genom städer och byar." Spritt nakna alltså, gummor och gubbar, spädbarn och unga i ett klimat utan nåd, för att prisa Herren och lyda Honom, oh .
Jag kan förstå att dessa arma ryssar och ukrainare från denna fattiga och svåra tid blev galna i en sorts urreligiositet. Men idag, att vara gravt vidskeplig (t ex katolik)i det feta och välmående moderna Sverige? Nä Milo…
Lokatt
Så de streakade? En gång satt jag på en uteservering i Gävle, det stod en buss parkerad intill som det stod Svenska Kyrkan på. När den startade och sakta rullade därifrån var det tre killar som moonade mot bussen, liksom tvärtom mot det du beskriver. Fru Ribbing borde varit på plats och tagit dem i öronen.
zelma
Tydligen gjorde de det, stackarna måste ganska snart ha frusit ihjäl.
Moonande är något av det dummaste jag vet. Så vitt jag känner till är det endast män som visar stjärten sådär och jag får alltid så obehagliga vibrationer. T ex när nybakade "studenter"på lastbilsflaket rullar förbi menigheten på trottoaren och kompisarna skränar "Fy fan va vi e bra" medan en grupp stjärtgossar visar upp sitt anus..
Kvinnor kan också visa rumpan oh ja, t ex i stringtrosa, och då är andemeningen tydligt sexuell och förförisk.
Men de här grabbarna tycks inte ana sina i djupet dolda lustar he he ..
Oj Zelma
Jag blandade visst ihop moona och streaka. Fast för mig är dessa två företeelser ungefär desamma, som två grenar på samma träd.
PS.
"Kanaans land" är urtråkig, Delblanc måste ha befunnit sig i en djup svacka. Men vissa detaljbeskrivningar är ju intressanta.