Anders Hesselbom

Mina amplar och den vetenskapliga aspekten av tro

2012-02-10

På väggen i vardagsrummet har jag tre amplar med två stearinljus i varje. Två av dem är fysiska och distinkta. Den tredje är direkt osynlig. När den tredje ampelns existens ifrågasätts blir jag lite irriterad. Visst, jag erkänner att den är lite subtil och fattig på tydliga attribut. Den är i det närmaste identisk med en icke-existerande ljusampel, men jag tar dess existens på tro. Så även om den faktiskt är identisk med en icke-existerande ampel, blir jag riktigt kränkt när dess existens ifrågasätts. Den ampeln är kärlek, och kärlek finns. De andra två amplarna blir aldrig ifrågasatta. Och visst, de är mer användbara när man vill tända stearinljus. Brist på evidens betyder väl inget om man tar en existens på tro!

Bredvid mina tre amplar hänger en jättefin oljemålning. Jag får ofta komplemanger för den, men jag tror inte på den. Jag ser den, jag kan ta i den, olika personer kan ge liknande beskrivningar av den, oberoende av varandra, men jag måste ha massor av mer evidens för att ens överväga att oljemålningen finns. Det verkar finnas något slags doktrin bland mina vänner, att den oljemålningen bara måste finnas. Jag gillar inte detta, och betraktar det som grupptryck!

Alla som tror på Gud men förnekar evolutionsteorin, vet hur jag har det.

Kategorier: Uncategorized