Anders Hesselbom

Anledningen till att Ametist Azordegan kallade Janne Josefsson för nazist var extremt trivial. I egenskap av journalist med ambition att vara objektiv har Josefsson granskat både högern och vänstern, och det var granskningen av den våldsverkande vänstern som gjorde att Azordegan bedömde att Josefsson är förmodligen är nazist. Med insikt om sin tabbe ber Azordegan om ursäkt (eller vad man kan kalla det) genom att påvisa att hon utsätts för hot via sociala medier. Alltså, hennes ursäkt går ut på att berätta att hon numera får utstå samma sak som alla andra som sticker ut hakan. Hur tragiskt det än är, för det är det, så har detta med reaktioner på Azordegans analys av Josefsson att göra, det har inget med Janne Josefsson att göra. Jag vill alltså vara mycket tydlig med att det är lika självklart att när Lars Vilks blir dödshotad för att han ritar profeten Muhammed som rondellhund, så är det de som dödshotar som gör fel, och när Ametist Azordegan blir dödshotad för att hon kallar Janne Josefsson för nazist, så är det de som dödshotar som gör fel. Men med det sagt kan man naturligtvis diskutera användbarheten hos folk som vi har så pass höga tankar om att vi anlitar dem som journalister, och det snällaste man kan säga om Ametist Azordegan är att hon inte är den vassaste kniven i lådan när det gäller att analysera media, och att nazistanklagelsen är en följd av detta. I sin SvD-replik skriver hon att hon är ett symtom på att Sverige mår socialpsykologist dåligt, vilket jag tycker stärker min poäng ytterligare.