Jag har stött på flera invändningar mot skepticism den senaste tiden. En av dessa är att eftersom bara idioter tror på Gud, ska man inte ödsla tid på att debunka anspråk om Gud eller Guds existens. Gud må vara en korkad hypotes, men inte alla som tror på Gud är korkade. Att vara intelligent och ha hög utbildning korrelaterar förvisso med ha större tilltro till vetenskap än till religion, men även bland de mest intelligenta och välutbildade hittar vi gudstroende människor, om än med en aningen mer sofistikerad gudsbild. De negativa konsekvenser vi ser av gudstro finns ju här helt oavsett om troende verkligen är idioter eller ej, allt från hur det påverkar vår kognitiva förmåga (t.ex. acceptans av undermåliga argument), vår moral (t.ex. homofobi) eller vårt samhälle (t.ex. hur religiösa samfund får statligt bidrag som skeptiker inte har rätt till). Jag accepterar alltså inte att bara idioter tror på Gud som invändning mot skeptiskt arbete.
Att en troende har en ”mer sofistikerad gudsbild”, betyder inte att gudsbilden är sofistikerad. Det betyder bara att den är
mer sofistikerad i relation till andra gudsbilder. Och när vi pratar om Gud är det nästan så att man kan använda ordet ”luddig” synonymt med ”sofistikerad”. Att påstå sig
inte veta, är det som nästan alltid hänvisas till som sofistikerat, med blandad framgång. Låt mig ta ett exempel från ett
samtal som S:ta Katharinastiftelsen publicerade på sin YouTube-kanal häromdagen om Gud och moral. Eva Ekselius berättar att hon anser att ateister har en tydligare gudsbild än troende. Knappt 9 minuter in i klippet säger hon:
”De som säger att de inte tror på Gud, de brukar vara ganska säkra på vad de menar med det, och vad Gud är för något. Och de som ser sig som troende eller religiösa, de är ganska säkra på att ’just det tror de i alla fall inte på’. ”
Och vidare:
”…hur Gud ser ut eller vad Gud egentligen är, det vet vi ingenting om. Det ligger liksom i sakens natur, och det är därför vi talar om det som ’tro’.”
Troende skulle alltså blott vara anhängare av hypotesen att detta påstått odefinierbara finns, men inget annat.
När man pratar med troende så är det helt uppenbart att även om den minsta gemensamma nämnaren är just att detta som kallas Gud finns, så är inte troendes påstådda kunskap om Gud begränsad till detta. Präster, pastorer och apologeter predika vitt och brett om vad Gud är, vill, inte vill, tycker och tänker. Ekselius har alltså helt fel när hon påstår att föreställningen att man besitter mer specifik kunskap om Gud, återfinns hos just ateister, och hon demonstrerar detta under sin öppningsreplik. Drygt 14 minuter in gör hon på ett kort tid ett flertal påståenden: Gud är transcendent, Gud är kraften bakom skapelsen, det går inte att dölja något för Gud. Det sistnämnde påstås ligga i själva gudsbegreppet, trots att hon inledningsvis menade att endast ateister kunde beskriva Gud.
Nej, tvärt om vad som påstås, många som tror på Gud har en uppfattning om vad de tror på. Många som inte tror på Gud, tror inte på något övernaturligt oavsett hur det definieras, utan avvaktar goda skäl att tro.
Lämna ett svar