I torsdags skrev Sofia Gustafsson en krönika i Nerikes Allehanda (NA) som gick ut på att ge förslag på kvinnliga förebilder. Texten avslutas med att Gustafsson skämtsamt klappar läsaren på huvudet för att hon lite trött på att vissa tydligen bara har manliga förebilder. Bra poäng, Sofia Gustafsson! Men med tanke på hur NA nyligen uppmärksammat tiggarnas utsatta situation, är det väldigt märkligt att Gustafsson nämner Moder Teresa sist i sin lista.
Moder Teresa har verkat för att hylla en katolsk dygd om fattigdom och lidande, och skapat ett namn runt sig själv som en vän av fattigdom. Jag opponerar mig inte mot självspäkande, absolut inte. Men det är en stor skillnad på personer som av religiösa skäl väljer att leva på ett minimum, och att som Moder Teresa, av religiösa och politiska skäl, hylla den ofrivilliga fattigdomen och det ofrivilliga lidandet.
Vad vet man egentligen om Moder Teresa om man listar henne som en förebild? Kanske att Sofia Gustafsson inte delar sin arbetsgivares mer humana syn på mindre privilegierade, kanske att hon bara rabblar upp namn kvinnor, utan att veta vad personerna står för. Jag hoppas att vi har att göra med ett slentrianmässigt mytspridande, för Moder Teresas godhet är just en myt, och hennes arbete har inte handlat om att bota fattigdom utan om att skapa ett monument över sig själv och sina politiska idéer. Som journalisten Christopher Hitchens påpekade i sin bok The Missionary Position var dessa bl.a. att motarbeta användandet av preventivmedel och abort. Det är ingen snygg förebild, Sofia Gustafsson.
Lämna ett svar