När jag växte upp fick jag höra att jag skulle bli avtrubbad om jag spelade för våldsamma spel. International Karate var dåligt, Barbarian var väldigt dåligt och Bop’n Rumble var skitfarligt. Jag skulle vänja mig med grönsaker, om jag bara åt dem då och då. Och mycket riktigt, idag blir jag inte upprörd över att se barn spela International Karate på Commodore 64, och jag tycker inte illa om grönsaker. Att det ena beskrivs som avtrubbning och det andra som en vanesak, beror på att det första betraktades som ett negativt värde och det andra som ett positivt.
Och tvärt om då? Om man aldrig någonsin utsätter sig själv för att t.ex. titta på en skräckfilm, är det då rimligt att anta att man kan kan bli skrämd av en skräckfilm som andra inte tycker är speciellt otäck? Förmodligen. Vidare är det inte orimligt att anta att viljan att klä kvinnor i burka kommer från en icke-feministisk kultur där kvinnor både objektifieras och sexualiseras.
ETC lyckades få in både tidningsordet ”rasar” (som alltså i dagspressen inte betyder falla eller ramla, utan att någon är förargad) och modeordet ”kränkande” i en och samma rubrik. Texten handlar om trosreklam. Titta den som vågar:
När en så liten tuva stjälper ett så pass stort lass, kanske det vore bra med lite mer naket i det offentliga rummet, för då har de som objektifierar kvinnokroppen vunnit mark. Och det är nästan alltid kvinnokroppen det handlar om när det är upprört och när det rasas.
Clara Berglund, Sveriges kvinnolobby säger: ”Att få se den här typen av reklam på väg till förskolan, skolan eller jobbet påverkar tjejers syn på sig själva…” Kvinnor i alla åldrar, alltså. Till och med dagisbarn tar notis av bilden och förhåller sig till sig själva. ”…men även mäns och pojkars syn på kvinnor.” I så fall har objektifieringen gått långt, då jag förmodligen inte ens skulle ha tänkt på att lyfta blicken för den bilden. Jag är väl avtrubbad. Eller van. Oavsett vilket, är det antagligen så att kvninnlig nakenhet mer ”spännande” idag när man inte utsätts för det lika ofta. Det glada 80-talet är långt borta.
Linda Kozlowski i Crocodile Dundee (1986)
Lämna ett svar