Anders Hesselbom

Genomgående anser sig kristna vara bättre människor än de som besitter andra föreställningar än de själva. Jag konfronterade t.ex. Mattias Irving med ett nedlåtande uttalande han gjorde om chemtrails-troende, vilket gav honom en chans att förtydliga att han aldrig någonsin kommer att respektera dem. För en gudstroende person är blotta tanken på att en ateist har samma relation till Gud som till enhörningar en kränkning, och att sätta ord på detta är genererar ilska. Och ju skickligare den som säger emot är, desto mer upprör det. När man inte har en enda chans att svara på kritik som kommer från t.ex. Richard Dawkins eller Christopher Hitchens, så påpekar man istället att de är otrevliga, helt utan att exemplifiera eller förklara varför det är relevant. Jag ifrågasatte för Ulf Bjereld att han kallade Dawkins för ”ateistisk fundamentalist”, och han svarade genom att uttrycka sitt allmänna missnöje med Dawkins. Vissa går så långt att de medvetet misstolkar vad representanter för andra livsåskådningar säger, bara för att legitimera ett människoförakt som man i sitt sinnes fulla bruk istället borde utvärdera. T.ex. så tog Christopher Aqurette till uttrycket ”hatemongers” om humanister som tagit ställning mot religiöst initierad avlägsnande av förhuden. Ett exempel som jag själv tycker är så pinsamt att jag rodnar vid tanken på det, kommer från Malin Jonason. Det var efter att Natalia Kazmierska i Aftonbladet skrivit om ateister som världsfrånvända som jag skrev att ateister med god sannolikhet är intelligenta, vilket fick henne att fälla domen ”hatisk”.

Men frukta inte, Alain de Botton har tagit fram 10 nyadygder för ateister. Låt oss bortse från att ateister är en negativ grupp, för nu ska det bli folk av ateister.

1. Resiliens – stå på dig! Ok, det gör jag.

2. Visa empati – man kan ha en föreställning för att man har haft det jobbigt. Jag tar mig rätten att svara på anspråken som görs, och jag har inga andra intentioner än sakfrågan.

3. Tålamod – lugnt och förlåtande. Detta låter som ett tips som man brukar få från meningsmotståndare.

4. Uppoffring – annars kan vi inte älska någon annan. Vad har detta med frånvaron av en specifik vidskepelse att göra?

5. Artighet. Ok, det är viktigt att tänka på, och vi ser att artighet inte alltid ligger till hands i samtal mellan olika trosföreställningar. Behöver de Botton påpeka detta?

6. Humor. Det är inte alla som är begåvade med den förmågan. Jag tänker medvetet på att inte försöka vara rolig i skrift, eftersom det är en konstform att förmedla fyndigheter via text. Vi försöker skoja till det i podcasten istället.

7. Självkännedom. Är detta verkligen ett problem bland dem som saknar en trosföreställning?

8. Förlåtelse. Jag ska försöka ändra mig. Jag är faktiskt skickligare på att glömma bort vem som betett sig illa än att förlåta det. Jag behöver ta till mig av detta.

9. Hopp. Här är jag skyldig, och förmodligen oförmögen till bättring.

10. Förtroende baserat på en medvetenhet om livets flyktighet. Va?

Jag vill bidra med ett tips tillbaka till Alian de Botton: Var saklig! Jag är inte övertygad om att de som inte tror på Gud hörs för att det skulle vara något fel på dem. Skulle vi leva i ett samhälle där folk tror på enhörningar, så skulle de Botton säkerligen leverera små indiskreta tips åt dem som inte tror på enhörningar. Men låt gå, nu ska jag se mellan fingrarna på de Bottons artighet och själv förlåta gamla överträdelser. Men detta betyder inte att vi inte får svara på de anspråk som görs – resiliens är de Bottons första punkt.