Anders Hesselbom

Jag blev nästan lite nervös över att se att det var Martin Rundkvist, VoF’s ordförande, som blev intervjuad i senaste Humanistpodden. Det skulle handla om religion, alltså det ämne som VoF utmärkt sig för att inte kunna hantera något vidare. Martin skötte sig bra, som han alltid gör, men det kan vara för att han parerade när kärnfrågan kom för nära. Som den bråkstake jag är, måste jag belysa detta. Absolut inget ont om Martin – han är odiskutabelt en förebild för mig – och därför vill jag inte recensera Martins åsikter här, jag vill blott kommentera vad som absolut bör belysas när man pratar om religion och skepticism. Så lyssna gärna på intervjun med Martin, jag håller med om i princip allt han säger, men jag skulle vilja förtydliga lite. Först vill jag säga något om vetenskapliga anspråk, därefter något om konsekvenser av vetenskapliga anspråk.

Man bör inte välja fel auktoriteter när det gäller att försvara ett positivt vetenskapligt anspråk, som t.ex. att homeopati fungerar. Att Patrik Sjöberg säger att homeopati fungerar, är ungefär lika användbart som att babian säger det samma. Sjöbergs kompetens på området kan mäta sig med den genomsnittlige babianen. Så långt är allt bra, och här är nog alla överens, och här var även Martin tydlig.

Frågan om konsekvensen av felaktiga anspråk, vill jag säga något om. Är detta en faktor när man väljer vad man ska angripa, finns argument för att angripa homeopati.  Vi pratar om jämförelsevis små konsekvenser, men de finns. Eftersom homeopati inte har någon bevisad effekt, och att varken Patrik Sjöbergs insats eller babianernas samlade insats kan förändra detta, bör inte offentliga medel gå till homeopatiska behandlingar, och homeopatiska behandlingar ska inte väljas där evidensbaserad medicin kan göra en insats. Jag är fortfarande ganska säker på att Martin och jag är överens, och om så inte är fallet hoppas jag att Martin hör av sig.

Om man är med så långt, ligger Svenska Kyrkan (SvK) i den direkta skottlinjen. Premissen att Gud finns, är lika ”välbevisad” av SvK (eller någon annan) som homeopatikans effekt. SvK’s vetenskapliga insats att försvara sitt anspråk, är farigt nära Patrik Sjöbergs insats för homeopatin. Alltså, när vi pratar om vetenskapliga anspråk, är det dött lopp. Pratar vi konsekvenser av den religiösa föreställningen om att Gud finns, är det svårt att veta var man ska börja.

En biståndsorganisation som finansieras med skattemedel ”botar” AIDS med handpåläggning, trots att religiös healing inte alls är lika pålitligt som evidensbaserad vård. Präster anlitas av kommuner för att ge krishjälp åt krisdrabbade kommuninvånare, trots att präst inte är annat än en charlatan i en skeptikers ögon – och skeptiker har samma rätt till krishjälp som alla andra. Religiösa församlingar som t.ex. pingstkyrkan lyfter statliga finansiella bidrag i egenskap av livsåskådningssamfund, men inget livsåskådningssamfund som kvalificerar till detta bidrag har en naturalistisk världsbild. Vidskepelse, mirakeltro och falska föreställningar verkar vara ett krav. Genom ett snillrikt system av att ta ut kontanter från uttagningsmaskiner och donera dessa i form av ”kollekt” klarar Livets Ord att omsätta miljoner kronor helt skattefritt, samtidigt som småföretag (som faktiskt gör nytta) måste redovisa i princip varenda krona som omsätts. Statliga tjänster som inte ens är tillgängliga för alla att köpa av staten, levererar staten kostnadsfritt åt Svenska Kyrkan, som t.ex. möjligheten att ta ut sin medlemsavgift genom skattsedeln. Livets Ord tillåts rekrytera medlemmar på svenska grund- och gymnasieskolor genom en elevorganisation (Ny Generation) som – du anar det – är beviljade bidrag från våra gemensamma medel baserat på antal medlemmar. Vi pratar alltså om en elevorganisation som i praktiken inte lever upp till kraven för bidragen som betalas ut, men klarar sig på att de är kristna. Många skolor låter sig väl smaka när Svenska Kyrkan bjuder på festligheter för eleverna i samband med skolavslutningarna. Svenska Kyrkans intresse för barn som ännu inte utvecklat sitt kritiska tänkande är lika utstuderat som beklämmande. Och inte minst, evidensbaserad vetenskap har i praktiken valts bort när ungjordskreationister får ansvara för leveransen av grundskoleutbildning, såsom t.ex. Hannaskolan i Umeå eller Plymouthbrödernas friskola, trots att vi kommit överens om att kunskap ska bottna i vetenskap – inte religiös tro. Man får andnöd bara av att skrapa på ytan när man tittar på konsekvenser av gudstro.

Jag är en godtrogen man. Om någon säger till mig att hans moster är Kim Basinger, accepterar jag det. Jag är alltså inte en skeptiker i ordets vardagliga bemärkelse, och att Kim Basinger kan vara någons moster, accepterar jag för att det stämmer med min världsbild. Jag är däremot en vetenskaplig skeptiker, vilket innebär att jag anser att man bör ifrågasätta giltigheten i påståenden om den objektiva verkligheten som saknar empiriskt stöd. Gud finns inte.