Anders Hesselbom

På SVT’s sida pågår ett samtal om djurvälsignelser, där prästen Annika Borg menar att minskad köttkonsumtion är en väg att gå framåt för den som värnar om djurens väl, en väg som kanske rent av är bättre än att välsigna djuren i kyrkan. Den teologiska diskussionen om huruvida djur ska välsignas eller inte, kan jag givetvis inte lägga mig i. Det ankommer inte på någon som inte tror på Gud att diskutera hans vilja i någon specifik fråga. Lika lite ankommer det på någon som inte tror på tomten, att seriöst fundera över hur han kan hinna dela ut alla julklappar.

Att världen är skapad, är en av Svenska Kyrkans (SvK) officiella dogmer. Skapelseberättelserna är enligt SvKinte en historiskt korrekt återgivelse, men de uttrycker att skapelse inte sker av en slump, utan är genomtänkt av en kärleksfull Gud, en Gud som existerade före skapelsen. Även Annika Borg benämner vår verklighet som ”skapelsen”, vilket är ett ställningstagande som tyder på att debatten är intern. Det är ett ställningstagande som exkluderar personer som anser att världen är en naturlig plats. Det kan jämföras med att naturalister skulle benämna världen i ett ord som insinuerar att den har ett naturligt ursprung, och att vår existens snarare kan härledas från händelser i svallvågorna av Big Bang. Eftersom vi varken kan veta om platsen vi befinner oss på är skapad eller naturlig, och eftersom vi inte har några vetenskapliga skäl att betrakta den som skapad, är ordvalet ett ställningstagande som alltså tydligt indikerar att debatten är intern.

Men frågan om hur djur behandlas, är en fråga som är både större och viktigare än SvK, helt oavsett om den som äter djurens kött är kristen eller inte. Därför vill jag stötta Annika Borg i sakfrågan, samtidig som jag skulle önska att frågor om hur djur behandlas inte ska behöva hängas upp på religiösa dogmer. Att prata om vad Gud vill och inte vill, är att hänvisa till en objektiv moral grundad i en föreställningsvärd som inte alltid är den mest relevanta, speciellt inte i en upplyst värld där många gudlösa förklaringsmodeller är minst lika värda att ta i beaktning.