I onsdags publicerade Smålandsposten en ledare med anledning av Vetenskap och Folkbildnings rapport om vad folk egentligen tror på i Sverige. Texten publicerades igen igår i Barometern. Så här säger Vetenskap och Folkbildning (VoF) på sin hemsida:
“Föreningen Vetenskap och Folkbildning har genom åren regelbundet fått förfrågningar från såväl allmänheten som media angående hur vidskepliga och pseudovetenskapliga svenskarna är.”
Och i rapporten låter man hälsa att 16% tror på spöken, 24% på liv efter döden, 5% är polyteister, 14% är kreationister och 21% tror på Gud. Jag personligen har fått ta emot gnäll för att jag betraktar gudstro som vilken pseudovetenskap eller vidskepelse som helst, vilket det givetvis är. Men bland VoF’s medlemmar kommer det alltid att finnas en väsentlig andel som betraktar sin eller sina vänners gudstro som lite finare än någon annans skapelsetro eller spöktro. Och det är här Smålandspostens kritik tar sin början.
Genom att ta spjärn mot lite mer legitim kritik om hur vidskepelser är fördelade över partipolitiska sympatier så klämmer man ur sig vad som egentligen gnager:
“Den slappa inställningen till hur statistik hanteras är en sak. Den slappa rapporteringen om det försåtliga upplägget i undersökningen är en annan. Det finns en anledning till att skeptikerrörelsen blandar samman gudstro med föreställningar om spöken och telepati. Judar, kristna och muslimer ska placeras i samma fack som barn som tror att Stålmannen finns på riktigt.”
Ur ett vetenskapligt perspektiv så finns det ingen skillnad mellan att tro att Stålmannen finns på riktigt och att tro på Gud. Som jag tidigare nämnde så är det precis här skon klämmer för många av VoF’s egna medlemmar. Ledaren i Smålandsposten syftar alltså till att sälja in fakta som något vi ska bli kränkta av, vilket onekligen ligger i tiden. Du har säkert hört talas om “trigger warnings“.
Skillnaderna mellan Gud och Stålmannen är inte vetenskapliga, utan kulturella. Så snart du hör någon gnälla över “militanta ateister” är det mycket hög sannolikhet att personerna som skapar irritation inte heller tror att Stålmannen finns på riktigt. Den som inte är vidskeplig definieras av vad andra tror på, och i ett samhälle där gudstro är hyfsat vanligt är ateisterna samma irritationsmoment som astålmannenisterna är i ett samhälle där tron på Stålmannen är hyfsat vanligt. Men ur ett vetenskapligt perspektiv finns ingen skillnad. Det saknas rimliga skäl att tro att någon av dessa finns på riktigt, och vetenskapliga skeptiker definieras av att de är försiktiga att tro just när rimliga skäl saknas.
Lämna ett svar