Det är märkligt hur religiösa människor kastar ut sin förmåga att tänka rationellt så fort de ska hantera ett ämne som angränsar det minsta till religion. Vi har alla hört hur Yasri Khan försvarar sina värderingar, som om dessa på något vis skulle vara mindre tvivelaktiga för att de är religiösa. Nej, man kan inte rädda upp vilken soppa som helst genom att addera en föreställning om att man har beskydd från en övernaturlig alfahane – dåliga argument är faktiskt dåliga även när de används av vidskepliga människor.
Det trodde jag var självklart, men icke. Igår gjorde Emanuel Karlsten ett antal utspel om detta på Twitter.
“Helt ofattbart att läsa folk som nu jämför Khan med att “inte hälsa på svarta”. Har man så lite förståelse för religion? Vet man så lite?”
Att man jämför två fenomen med varandra, betyder inte att man måste komma till slutsatsen att de är likvärdiga, men om han menar att folk betraktar det som hyfsat analogt att inte vilja hälsa på varken kvinnor eller svarta med en handskakning, så har han rätt.
Därefter ställer han sig frågan om man har så lite förståelse för religion, som om det skulle spela någon roll över huvudet taget. Om något, så gör det hela historien mer pikant. Dessutom kan både ett misogynt beteende och ett rasistiskt beteende vara religiöst betingat. Karlsten har alltså fel i sak, sitt högmod till trots. “Vet man så lite?” Jo, jag tackar.
Vidare skriver Karlsten:
“Säger det något om dess politik? Om dess kapacitet att stå bakom sekulär politik? Tror vi att religion är ett förståndshandikapp?”
Hur man agerar, vilka åsikter man har, vad man tror och vad man tänker, säger inget om politiken i partiet man företräder, men är bedömningsgrunden för personen som ska företräda partiet. Givetvis. Detta kan man tycka utan att anse att religion är ett förståndshandikapp. Retorik i stil med “har du slutat slå din fru?” är väldigt effektiv, men “man” kan kritisera religiösa fenomen utan att tro det. Ironiskt nog bidrar Karlsten själv till min bild av att religion är ett kognitivt virus som angriper vår förmåga att tänka rationellt i frågor som rör religion. Karsten själv är en intelligent och välmenande person, och jag tvivlar inte en sekund på att han skulle skämmas ögonen ur sig för sina uttalanden, om han var förmögen att betrakta religionsrelaterade frågor lika nyktert som övriga frågor.
Försök att tänka dig att du och dina kollegor har bjudit in Khan på möte, och att du är den som inte blir hälsad på, på samma sätt som de andra. Du kanske är svart och Khan kanske är Ku Klux Klan-anhängare. Du kanske är kvinna och Khan kanske är islamist? Hur skulle det kännas?
Att leva ett samhälle, innebär att man gör avkall. En tv-intervju sker per definition utanför ditt safe space, och detsamma kan sägas om ett kundmöte eller att företräda en väljargrupp. Att vara vuxen innebär att göra avkall, sin vidskepelse till trots. Denna gång handlar avkallet om att faktiskt ta alla (eller möjligtvis ingen) i hand.
När jag satt i Virginska Skolans elevråd, lärde vi oss snabbt att det var lättare för flickor att komma in i systemet om vi inte hade våra styrelsemöten i bastun – att göra avkall kan vara en vinst i längden.
Lämna ett svar