Anders Hesselbom

En bra politiker talar om vilken värld man vill skapa, och hur man vill komma dit. En bra politiker emfaserar varför man vill göra något, inte bara vad man vill göra. En bra politiker kan måla upp en bild av hur det ser ut när man genomfört de åtgärder man vill genomföra.

Detta är något annat än vetenskap, som snarare beskriver hur något fungerar. Och ironiskt nog är det tokstollarna i Vänsterpartiet som bäst illustrerar detta bäst av alla. Endast när det gäller kriminalpolitik pratar man om vetenskap, och då betonar man det rejält. Vänsterpartiet anses vara det enda parti som baserar sin kriminalpolitik på fakta, och tycker att höga straff löser inga problem med brottslighet. I partiprogrammet står:

Vänsterpartiet tycker att det talas för mycket om strafflängder och hårdare straff. Vi vill istället angripa kriminalitetens orsaker och fokusera på det brottsförebyggande arbetet. Kunskap, relevant vård och behandling är en mer framgångsrik väg. Forskning visar dessutom att längre och hårdare straff i väldigt liten utsträckning avskräcker människor från att begå brott.

Samtidigt är det just höjda straff man vill ha för sexköp. Linda Snecker, rättspolitisk talesman för Vänsterpartiet, säger att kriminella inte blir mindre brottsliga för att de sitter i fängelse, och liknar det med att sjuka inte blir mindre sjuka för att de är på sjukhus. Men också, om sexköp, att en straffhöjning kommer att ha en avskräckande effekt när kring brott. Vi har alltså tre påståenden som sinsemellan inte är kompatibla.

1. Vänsterpartiets kriminalpolitik bygger på vedertagen kunskap.

2. Vedertagen kunskap säger att höga straff inte minskar kriminaliteten

3. För att minska kriminaliteten vill vi ha höga straff.

Det enda som egentligen är ett problem här, är det första påståendet. Det är nämligen helt oproblematiskt att ett politiskt parti inte ser straff som en lösning samtidigt som man vill ha höga straff, speciellt när man är helt ärlig inför väljarna. Att däremot påstå att man eftersträvar något slags teknokrati där man själv är den enda lösningen för den som bildar sin uppfattning om verkligheten på vetenskap, är tveksamt.

Lek med tanken att alla som röstar på Vänsterpartiet lever på ett sådant sätt som följer vetenskapen. Det skulle innebära att vänsterpartiets väljare förkastar gudstro som juvenil vidskepelse, att det vill sänka skatten och renodla gemensamma utgifter för att eliminera diskriminering och gynna företagsklimatet, och att man av miljöskäl skulle prioritera modern kärnkraft framför förnybar energi. Det fungerar inte speciellt bra med en väljarbas som anser att religion ska respekteras (särskilt om det är en främmande religion), att kapitalism är ondska och att ström ska komma från vindkraft. (Alla partier brottas med en viss dissonans. T.ex. är Socialdemokraterna ett främlingsfientligt och republikanskt parti som organiserar antirasistiska monarkister. Och Kristdemokraterna är ett teokratiskt parti vars väljare – yrvakna inför den nya mångfalden – är sekulära av samma skäl som amerikaner är sekulära; för att deras religion ska få plats.)

Tänk istället på en mångfald av politiska partier, som har olika ideologiska skäl till sina åsikter. Något parti når sitt ideal med ökad invandring, något annat med minskad. Något parti vill ha vindkraft, något annat vill ha kärnkraft. Något parti vill ha ett företagsklimat där det är gynnsamt att anställa arbetare, något annat vill ha högt skattetryck. Något parti anser att pressfrihet uppnås med selektiva bidrag till av makten utvalda redaktioner, något annat att pressfrihet uppnås med envars möjlighet att billigt kunna producera nyheter. Och så vidare. Detta ger inte bara utrymme åt ideologer som röstar efter vilket samhälle de själva vill ha, det ger också utrymme åt de som faktiskt vill basera sitt liv på vetenskap. Det ställer kravet på dem att själva hålla reda på vad vetenskapen säger om tings varande i olika frågor, men förmågan att göra det finns hos dessa människor. Dessa sinsemellan inkompatibla åsikter inom Vänsterpartiet kom idag upp i ljuset efter att en programledare på en av statens tv-kanaler åkt fast för sexköp i en razzia, men de är inte åsikterna som är problemet – en politikers jobb är att ha åsikter.