Självklart är könsfördelningen i bolagsstyrelser en viktig fråga, och man måste få engagera sig i det ena trots att det andra kanske är ”ännu värre”. Men vissa frågor är tydligen endast aktuella för kvinnor som är jämförelsevis privilegierade, och vi kan inte nå målet utan att vi tillåter att feminism får förekomma på olika plan.
Jag säger absolut inte att en feminist behöver bry sig om det religiöst motiverade kvinnoförtrycket i förorterna! Alla kan verkligen inte engagera sig i allt! Men jag säger att om någon gör förorten till sin fråga, är det med samma rätt som att någon annan gör könsfördelningen i bolagsstyrelserna till sin.
Denna diskussion har vi haft åtskilliga gånger inom skeptikerrörelsen. Jag blev inte helt sällan ifrågasatt för att kritiserar religion mer än annan pseudovetenskap, gärna av personer som själva hade sina specialintressen.
Något som förbryllar mig är att jag tycker mig se att de som vill tysta dem som vill hjälpa kvinnor som är utsatta för t.ex. religiöst motiverat våld mot kvinnor eller kulturellt relaterat våld mot kvinnor, ofta identifierar sig som feminister. Aron Etzler, Christina Höj Larsen och Rossana Dinamarca är verkligen lågt hängande frukt här, men jag vill givetvis nämna den extremt osympatiske Behrang Kianzad som i vetskapen av att han argumenterar för fel sida, skamlöst slänger sig med härskartekniker och personliga påhopp.
Det som bekymrar mig är alltså inte att man vänder ryggen åt de mest utsatta. Det som bekymrar mig är att man vill tysta de få som faktiskt bryr sig om utsatta kvinnors situation.
Lämna ett svar