Anders Hesselbom
Programmerare, skeptiker, sekulärhumanist, antirasist.
Författare till bok om C64 och senbliven lantis.
Röstar pirat.
Priviligerade kvinnors selektiva feminism
2015-09-04
Självklart är könsfördelningen i bolagsstyrelser en viktig fråga, och man måste få engagera sig i det ena trots att det andra kanske är ”ännu värre”. Men vissa frågor är tydligen endast aktuella för kvinnor som är jämförelsevis privilegierade, och vi kan inte nå målet utan att vi tillåter att feminism får förekomma på olika plan.
Jag säger absolut inte att en feminist behöver bry sig om det religiöst motiverade kvinnoförtrycket i förorterna! Alla kan verkligen inte engagera sig i allt! Men jag säger att om någon gör förorten till sin fråga, är det med samma rätt som att någon annan gör könsfördelningen i bolagsstyrelserna till sin.
Denna diskussion har vi haft åtskilliga gånger inom skeptikerrörelsen. Jag blev inte helt sällan ifrågasatt för att kritiserar religion mer än annan pseudovetenskap, gärna av personer som själva hade sina specialintressen.
Något som förbryllar mig är att jag tycker mig se att de som vill tysta dem som vill hjälpa kvinnor som är utsatta för t.ex. religiöst motiverat våld mot kvinnor eller kulturellt relaterat våld mot kvinnor, ofta identifierar sig som feminister. Aron Etzler, Christina Höj Larsen och Rossana Dinamarca är verkligen lågt hängande frukt här, men jag vill givetvis nämna den extremt osympatiske Behrang Kianzad som i vetskapen av att han argumenterar för fel sida, skamlöst slänger sig med härskartekniker och personliga påhopp.
Det som bekymrar mig är alltså inte att man vänder ryggen åt de mest utsatta. Det som bekymrar mig är att man vill tysta de få som faktiskt bryr sig om utsatta kvinnors situation.
Kategorier: Uncategorized
4 svar till “Priviligerade kvinnors selektiva feminism”
Lämna ett svar
En kopp kaffe!
Bjud mig på en kopp kaffe (20:-) som tack för bra innehåll!
Följ mig
|
|
|
|
Inte bara kvinnoförtryck i förorten utan även på perrongen.
De förfärliga bilderna från järnvägsstationen i Ungern talar sitt tydliga språk – "Kvinnor o barn i livbåtarna först" är för länge sedan glömt -nej idén har nog ingen hört talas om här.
Den gången man ser ett barn bland de hundratals desperata muskulösa männen som kraftfullt armbågar sig fram till tåget är det en pojke, som pressas in genom vagnsfönstret. Ett enda förskrämt kvinnoansikte skymtade jag på en bild, långt bak i den sammanpressade mansgruppen. Ttilllåt mig gissa att hon var ammande sin nyfödde son och var därför ett måste för dennes faders dyrgrips överlevnad.
Jag förstår inte varför de här "feministerna" eller vad de vill kalla sig, gör så här. Fattar faktiskt inte vad de vill uppnå med detta.
En ledarskribent, Amanda… glömt namnet skrev på DN så här om fenomenet:
Vänstern: "Vi värnar om de svaga och hjälpbehövande."
Kvinnor i förorten: "Vi är svaga och hjälpbehövande."
Vänstern: "Sluta sprida rykten!"
Amanda Björkman heter hon som skrev det där i DN.
Jag brukar inte gilla det hon skriver, så jag blev uppriktigt överraskad.
Däremot brukar jag gilla DN:s Hanne Kjöller, men enligt vanligtvis säker källa kallar hon i en filmad gruppdiskussion på TV 4 upprepade gånger Avpixlat (eller om det var Flashback) för "kloak" och "kloakrör som det rinner en massa skit ur".
Obehagligt språkbruk. Lågt. Extremt nedsättande.
Besviken.
Varför tar inte feminister upp detta?
Den stora orättvisan är att män lever kortare än kvinnor i genomsnitt.
Dubbelt så många män tar livet av sig än kvinnor.