Anders Hesselbom

Problemet med evolution

2023-06-11

Varför vandrar inte utomjordingar omkring på våra gator? Och varför är inte de UFO:n som NASA lyckas fånga på film besökare från avlägsna galaxer? Förutom problemet med avstånd och problemet med tid, så har vi problemet med evolution.

Idag finns ungefär en biljon arter av liv på jorden. Endast en av dessa sysslar med rymdfart. Denna biljon utgör en bråkdel av de arter som kommit och gått under planetens tid som livsbärare. Det handlar alltså om triljoner arter som kommit och gått under miljarder av år på jorden, men endast en sysslar med rymdfart. Det är en sådan livsform, som sysslar med rymdfart, som sitter på det avlägsna stenklot långt ute i Universums utkant som jorden trots allt är, som funderar på varför inte rymdvarelser kommer och hälsar på. De har oddsen emot sig, för de flesta andra arter verkar inte tillhöra den rymdfartstypen.

Som jag konstaterat i tidigare texter om utomjordingar, så är inte det hisnande antalet planeter där det kan finnas intelligent liv någon vidare tröst, eftersom det kommer med ett högt pris i form av ökade avstånd. Att åka mellan planeter kostar tid och resurser, för att inte tala om att åka mellan solsystem eller galaxer. Allt detta bleknar när man tittar på problemet med evolution.

Förmodligen är de tänkta supercivilisationerna som påstås besöka oss en produkt av evolution. De har utvecklats från generation till generation, till att bli bättre på att ta in och sprida kunskap. Att det är evolutionen som verkat och gjort arterna mer avancerade, även i rymden, finner jag mycket sannolikt. Det innebär att dessa varelser troligen inte har kläckts ur ett vanligt ankägg för att resa sig och bygga ett rymdskepp som kan göra interstellära resor, de har varit lika tvungna som oss att gå den långa vägen – via experiment. Trial and error.

De har varit lika tvungna som oss att släppa ut koldioxid från sina elkraftverk innan de uppfann kärnkraften. De har varit lika tvungna som oss att dö av radioaktiv strålning innan de konstruerar säkra kärnkraftverk. De har varit lika tvungna som oss att förgifta bäckar och vattenreservoarer innan de började bedriva säker gruvdrift. Och så vidare.

Detta säger oss två saker:

1) Det är inte bara människan som levt länge utan att utveckla rymdskepp, det gäller nog alla.

2) Att utveckla rymdskepp tär på planeten man bor på, och går via misslyckanden.

Människan skiljer sig från abborren genom att abborren har anpassat sig till miljön den lever i, medan människan har anpassat miljön till sig. Det är unikt, och det kommer till ett högt pris.

Den civilisation som blir så avancerad att den kan syssla med interplanetära resor, har funnits länge, har gjort många fel, och står närmre sin egen utplåning. Vi har sysslat med rymdfart i 70 år, och vi kanske klarar 500 år av rymdfart innan den eran är över. Under dessa 500 år ska vi pricka rätt i ett 90 miljarder ljusår brett universum, bland oräkneliga biljarder stjärnor, med en svårhanterad restid. Vi kommer förmodligen inte lyckas, men vi är gissningsvis bland de bäst rustade att anta utmaningen.

I ordets absoluta mening kan vi givetvis inte veta om jorden är platt eller rund, om utomjordingar besöker oss eller inte, eller ens om vi har utvecklats från enklare varelser genom evolution eller om vi är skapade i vår nuvarande form av en gud. Men jag törs säga att vi vet hur saker och ting ligger till.

Frånvaron av bevis för att jorden är platt, bör inte betraktas isolerat, utan i ljuset av att det finns motstridiga bevis, bevis som talar för planetteorin. Dessutom är jag beredd att ha fel. Men när det gäller frågan om utomjordingar besök på jorden, tänker jag inte vara beredd att slänga ut alla skäl att misstänka att så inte sker, förrän ett enda vettigt bevis producerats i hypotesens favör. Och vid det här laget är det ganska tydligt att ingen är intresserad av att producera något sådant.

Kategorier: UFO, Vetenskap