Anders Hesselbom

PZ Myers är inte längre en ”skeptiker”, han är en vetenskapsman. PZ tycker sig se vissa problem med rörelsen, som gör att han inte vill vara en del av rörelsen. Jag förstår honom, jag uttryckte liknande åsikter för några år sedan. Det var länge sedan jag blev irriterad på skeptikerrörelsen. Själv är jag varken en vetenskapsman eller en skeptiker, men jag är skeptiker. Även om jag inte sympatiserar med alla dogmer som gäller i rörelsen, så är jag och alla andra som agerar i rörelsen en del av rörelsen. Även om jag inte identifierar mig som en skeptiker så är jag onekligen skeptisk till grundlösa påståenden om den objektiva verklighetens beskaffenhet. Men det i sig är inget märkvärdigt och kräver ingen speciell kompetens.

Vem som helst som exponeras för påståenden om sammansvärjningar kommer att undra hur personen som gör anspråket om sammansvärjningen har fått sin information. Och lekmannamässig kunskap om vetenskap, retorik och logik räcker för att man ska reagera över de felslut och det selektivt tänkandet som uppenbarar sig när man undersöker anspråkens ursprung. Vem som helst som exponeras för religiösa påståenden kommer att undra hur personen som gör det religiösa anspråket har fått sin information. Även här räcker lekmannamässig kunskap för att förstå att något inte stämmer. Skepticism och religion är varandras ovänner, kunskap och religion är varandras fiender.

Skepticism står inte i konflikt med självförhärligande, självgodhet, egocentrism eller dryghet. Det går alldeles utmärkt att vara skeptiker och uttrycka sig med meningar som börjar med fraser som ”och hur tror du att…” eller ”så hur hade du tänkt dig att…”, alltså den typen av uttryck som vi kommit att förvänta oss från trängda alternativmedicinare eller pressade präster. För mig rimmar detta illa, eftersom slarvigt och otrevligt formulerande inlägg i debatt, brukar vara så starkt förknippat med undermåligt försvar av en sakfråga man vurmar för – alltså något som faktiskt inte är förknippat med skepticism, utan med woo-woo.

PZ Myers är inte en skeptiker, han är en vetenskapsman. Att kalla han för en skeptiker, är att kalla en författare för en stenograf, skriver han. Rent definitionsmässigt så är PZ naturligtvis fortfarande skeptisk, han önskar dock inte vara en del av en rörelse han inte sympatiserar med. Jag är gärna en del av rörelsen, men jag kritiserar den gärna, på grunder som liknar Myers. Det schizofrena förhållandet till religion har varit en outtömlig källa för kritik från min sida. Den nya Atheism Plus-rörelsen gör kritik mot skeptikerrörelsen om möjligt ännu lättare. De anser att skepticism ska vara kopplat till vissa politiska värderingar som kretsar kring respekt för sina medmänniskor. Jag har inget emot att man är snäll, kan uppföra sig korrekt och kan uttrycka sig artigt och sakligt. Jag har inget emot att man är pro choice i abortfrågan, jag har inget emot att man är antirasist, att man är feminist och så vidare. Jag råkar bara tycka att vetenskaplig skepticism handlar ontologi – inte om att bli populärast i klassen.

Religionskritikern Jakob Ståhle och ungdomspastorn John Ahlström håller på att utvecklas till något av ett radarpar när det gäller samtal i sakfrågan. De är varandras motsatser när det kommer till de ontologiska frågorna, men ingen av dem har för den sakens skull en dålig människosyn, en nedlåtande syn på varandra eller förakt för varandras person. Självklart inte! Sak är sak, person är person, skepticism berör sak, inte person. Jag tänker aldrig någonsin argumentera för att en person som jag betraktar som skeptiker ska uppföra sig som folk eller ha vettiga värderingar, jag avstår hellre att alliera mig med dem. Jag tänker inte kräva att mina meningsmotståndare ska uppföra sig, jag tycker att hur de uppför sig, i sig självt säger något om dem och deras agenda. Jag förstår PZ Myers.