Anders Hesselbom

Religion är så mycket

2019-10-25

Det blir glesare och glesare mellan mina kritiska inlägg om religion. Det beror absolut inte på att jag håller på att tröttna på min jakt efter sanningen, utan på att det religiösa lägren sällan producerar några nya argument. Jag, som föredrar filosofi och vetenskap när jag försöker förstå världen, följer ett ganska föränderligt magisterium (ursäkta ordvalet), men religion tenderar att vara trögrörligt, vilket många följare lägger en viss stolthet i. Det antas signalera pålitlighet. Men när jag nu råkade hamna i dispyt med en religiös person, vill jag, på det ärligaste och mest öppensinnade vis jag förmår, försöka redogöra var jag står.

Först vill jag påminna om att religion och vetenskap konkurrerar med varandra inom många olika områden. Man har åsikter om naturvetenskap (”jag tror på gud”), på samhällskunskap (”gudstro är något bra”) och psykologi (”religion inspirerar till goda gärningar”). Det innebär att jag tenderar att stå ganska långt från vilken gudstroende person som helst, trots att denne t.ex. inte är kreationist (”gud skapade människan”). Jag har investerat en hel del förtroende i vetenskapen och metodik är viktigt för mig. Det är alltså inte vad man tror eller vet som är viktigt, utan varför, för mig.

Ibland blir jag konfronterad, och nu har hänt med anledning om att jag (som företrädare för Humanisterna) tagit ställning för barnperspektivet i omskärelsefrågan. Centerpartiets partiledare Annie Lööf har sagt att hon trotsar partistämmans beslut att verka för att förbjuda omskärelse på religiös grund, vilket fick Dana Pourkomeylian att lämna deras ungdomsförbund. Om det var därför, så var det väl lika bra det, men eventuellt var detta droppen som fick bägaren att rinna över. Härmed tänker jag kommentera vad som sades till mig på efter att jag påpekat att Barnkonventionen (som snart blir lag i Sverige) inte är speciellt populär.

Barnkonventionen ger Lööf rätt om omskärelse. Nej. När det finns en konflikt mellan guds intressen och barnets intressen, tar Barnkonventionen barnets sida. Som namnet antyder, tillhandahåller den barnperspektivet. Beroende lagarna som kommer ur den, så ger den eventuellt utrymme för att tillåta religiöst motiverad omskärelse, men det är inte konventionens syfte. ”Barn har rätt att utöva vilken religion de vill, eller ingen alls.”

Barnkonventionerna ger föräldrar rätt att uppfostra barnet inom sin religion och tradition. Nej, det är FN:s deklaration om mänskliga rättigheter som ger den rättigheten. ”Denna rätt innefattar frihet att /// offentligen eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom undervisning, andaktsutövning, gudstjänst och religiösa sedvänjor.” Men det är inte självklart att uppfostran är synonymt med fysiska ingrepp.

Man kan vaccinera barn mot sin vilja. Vaccination går inte riktigt att jämställa med omskärelse eftersom det är medicinskt motiverat och inte ger några synliga konsekvenser. Men det råder inga tvivel om att både vaccination och omskärelse av barn ska vara tillåtet när det är medicinskt motiverat. Centerstämman tog ställning till religiöst motiverad omskärelse.

Vi gör mycket mot barns vilja, som t.ex. serverar grönsaker. Vidare konstateras att barn inte är mogna att fatta egna beslut, vilket jag anser är själva anledningen till att man bör agera vuxet. Det finns medicinska skäl att vaccinera, det finns medicinska skäl att äta allsidigt.

Militant ateism, såsom Sovjetunionen, vill förbjuda religion, vilket är förtryck. Detta är en anklagelse som är mycket svår att bemöta, så jag ska göra mitt yttersta. Att vara ateist betyder att du saknar gudstro. Det har de mest timida gemensamt med både aggressiva frihetskämpar och diktatorer. Att förbjuda religion är ett politiskt ställningstagande, men att vara teist eller ateist säger något om hur du tror att verkligheten är beskaffad. Att man inte tror på gud, följer till att man har en annan syn på hur verkligheten är beskaffad. Att man vill kriminalisera religion, beror på att man är motståndare till tankefrihet, religionsfrihet, mötesfrihet, och så vidare. Men igen, jag har full respekt för att detta är en komplicerad fråga.

Du tycker alltså att man kan begå övergrepp om någon anser att skälen är de rätta? Nej, inte ens åtgärder av medicinska skäl ska vara godtyckliga. Ska man göra något över huvudet taget, måste det finnas både vetenskapligt stöd och ett politiskt mandat. Religiöst motiverad omskärelse har ett starkt politiskt mandat, men (rätt eller fel) så argumenterar jag för att det inte räcker.

Ateister tror på vetenskap, och vetenskapen trodde på rasbiologi. Nej, ateism innebär bara att man inte tror på gud. Sekulärhumanism innebär att man tror att vetenskapen har de bästa förklaringarna till hur omvärlden fungerar. Det innebär att man måste vara beredd att ändra sig i ljuset av ny information, vilket är bra. Det är kritiskt granskande som kan leda oss till slutsatsen att vi har fel, och således är kritiskt granskande något bra. Men kritiskt granskande är inte ateism, kritiskt granskande är vetenskaplig skepticism, och en del av sekulärhumanismen. Ateism är frånvaron av gudstro.

Gud är större än vitaminer och mineraler, han kräver omskärelse! Då rekommenderar jag omskärelse! Barn växer, och innan du vet ordet av, kommer barnet vara stor nog att ge sitt konsensus. Det centerstämman opponerade sig emot, var religiöst motiverad omskärelse där samtycke inte kan säkerställas. Detsamma gäller Barnkonventionen.

Ateister ser sig som mer upplysta. Det är upp till var och en att formulera övertygande teorier. Även den som inte förmår att driva sin tes, kan ha rätt. Jag stänger inte dörren för att gud finns och att han kräver ditt barns förhud. Jag stänger inte ens dörren för att en majoritet av Sveriges befolkning håller med, men jag är inte övertygad, och försöker därför ha ett öppet sinne.

Jag har som sagt inget nytt att säga, men jag kommenterar gärna reaktionerna på mina svar.

Kategorier: Religion, Religionsfrihet