Anders Hesselbom
Programmerare, skeptiker, sekulärhumanist, antirasist.
Författare till bok om C64 och senbliven lantis.
Röstar pirat.
Replik om Guds existens
2012-11-07
Den 5/11 gjorde jag två poänger i frågan om Guds existens. Den ena poängen är att frågan om Guds existens är en vetenskaplig fråga. Att säga att ”Gud finns”, är att göra ett uttalande om den objektiva verklighetens beskaffenhet, och att säga att man ”tror på Gud”, är att berätta att man gör detta försanthållande. Den andra poängen är att gudstroende inte har några större problem med att på ett eller annat sätt distansera sig från vetenskap. T.ex. figurerar en del försvar av skapelsetro inom religiösa kretsar. Att åberopa övernaturliga förklaringar, är att visa att man hittar alternativa vägar till kunskap. Här exemplifierade jag med Per Ewert, som förvisso bekräftar sitt försvar av skapelsehypotesen, men i övrigt opponerar sig mot det jag skriver om Guds existens och om vetenskap. Det går inte att kritisera specifika personer, eftersom det finns lika många gudsbilder som det finns gudstroende, och vilka övriga mer eller mindre korrekta föreställningar som figurerar, varierar också från person till person, gudstroende eller inte. Jag hävdar alltså inte bara att frågan om Guds existens verkligen är en vetenskaplig fråga, jag påstår också att varken evidens eller argument är av den kvalité som man kan förvänta sig för att man intellektuellt ska acceptera att Gud finns. Det är detta som gudstro har gemensamt med bl.a. föreställningen att jorden är 6000 år gammal: Av allt att döma, har vi att göra med felaktiga föreställningar.
I sin replik till mig, skriver Ewert att det ”knappast [lär] dröja speciellt länge innan den nyateistiska rörelsen imploderar in i sin egen tomhet”, men jag anser inte att det adresserar frågorna med den seriositet som de faktiskt förtjänar. Huruvida ”den nyateistiska rörelsen” håller på att bryta samman eller inte, är inte intressant för den som hellre vill undersöka hur något verkligen förhåller sig. Konstaterandet är möjligtvis ett uttryck för att Ewert inte anser att jag spelar i det vinnande laget, så förmodligen har jag varit otydlig med min agenda. Det skeptiska ifrågasättandet drivs alltså inte för att vinna en popularitetstävling – vill Ewert åberopa seger här, så kan jag ge honom det. Säkerligen med rätta. Jag närmar mig dessa frågor i syfte att skeptiskt ifrågasätta anspråk som görs om den värld som vi alla lever i, för att öka min och andras förståelse för hur verkligheten är beskaffad.
Och för att göra detta, behövs faktiskt några grundläggande antaganden. Ewert skriver att ”som varje förstårsstudent får veta bygger all kunskap på någon form av grundläggande trosåskådning”, men detta är inte något bra om vi inte kan vara överens om vilka dessa antaganden är. Och när vi väl är överens, måste det vi tror oss veta, kunna härledas tillbaka till dessa antagande i fler eller färre steg. För mig, finns ingen sådan härledning som slutar med konstaterandet ”…alltså finns Gud”, utan att för många antaganden görs på vägen. Vilka argument som finns att tillgå, kan vi t.ex. läsa i boken ”Gud och hans kritiker” där filosofen William Lane Craig presenterar dessa argument. Svagheten i dessa argument, måste erkännas av den som inte försanthåller tandféns existens eller Det Flygande Spaghettimonstrets existens, eftersom argumenten är lika användbara (eller oanvändbara) i deras försvar.
Så, om jag avfärdar Guds existens, har jag då också avfärdat samtliga forskare från den vetenskapliga revolutionen fram till år 1800? Här påpekar Ewert att många forskare tror på Gud, men det betyder att sakfrågan är korrekt. Newton var alkemist, men att jag konstaterar att olika individer kan ha fel i en specifik sakfråga, är inte ett uttryck för att jag inte förstår betydelsen av Newtons vetenskapliga insats. För 150 år sedan, i frånvaron av modern evolutionsbiologi, var i princip alla skapelsetroende, men på inget sätt avfärdar man samtliga forskare från den vetenskapliga revolutionen fram till år 1800, genom avfärda kreationismen som ett felaktigt spår. I detta fall anser jag att Ewerts kritik mot mig bygger på ett bristfälligt resonemang.
Frånvaron av evidens kan leda till att man blir tvungen att ta frågan om Guds existens på tro. Men att tillåta sig att ta saker på tro när inte en hållbar väg kan tillbaka till de filosofiska grundantaganden som vi alla gör kan presenteras, kan vara ett uttryck för att man kanske är mer intresserad av slutsatsen än kvalitén på metoderna som leder fram till slutsatsen. Jag själv har levt som kristen i större del av mitt liv, så den tomhet som ateister påstås känna, är inget jag har upplevt. Men jag har konfronterats med andra förklaringar till varför man kan känna gudomlig närvaro än det lite slentriana konstaterandet att det beror på att gudar finns, förklaringar som har med hjärnans beskaffenhet att göra. Gudstro kan mycket väl ha evolutionära förklaringar. Och det är när man konfronteras med påståenden som står i konflikt med frågor man vurmar för, som man har chansen att visa huruvida man är förmögen att hantera en fråga vetenskapligt. Trots allt, av allt av döma finns inte Gud. Inga gudar över huvudet taget.
Kategorier: Uncategorized
2 svar till “Replik om Guds existens”
Lämna ett svar
En kopp kaffe!
Bjud mig på en kopp kaffe (20:-) som tack för bra innehåll!
Följ mig
|
|
|
|
Lite OT, men jag rådfrågar gärna din filosofiska kompetens i ett ämne som snarast har med en numera avslutad (?) diskussion på Humanistbloggen att göra (samma ämne som din rubrik ovan "Övernaturliga argument.." etc, som landade i en diskussion om olika Gudsbilder):
– På Segloras hemsida kan man idag läsa om ett seminarium där man vill göra upp med "hårt definierade gudsbilder" vilka ofta lanseras av "konservativt troende" samt "religionskritiker". Gott så.
I sammanhanget hävdar arrangören Kent Wisti att "Samtidigt är det de olika gudsbilderna som vi gör upp med, och inte Gud själv"
– Jag trodde att det enda som "fanns" var olika "gudsbilder" enligt Segloras teologi, men här görs även alltså en distinktion gentemot "Gud själv". Förstår ej.
Janne, jag är inte säker på att jag förstår frågan, men jag tolkar det hela (förenklat) som att Guds existens är bortom diskussion för Segloras, men vad det är för en gud som faktiskt finns, är öppet för diskussion. Sen behöver man ha en subtil gud, för att kunna påvisa distans till "fundamentalisterna", alltså de troende som det är allmänt ok att kritisera. Den som kritiserar någon som inte är "fundamentalist", direktkvalificerar sig som "nyateist". Något åt det hållet.