Anders Hesselbom
Programmerare, skeptiker, sekulärhumanist, antirasist.
Författare till bok om C64 och senbliven lantis.
Röstar pirat.
Sektmedicin
2012-07-13
”Det är mycket glädjande att Vidarkliniken kan fortsätta sin verksamhet eftersom många patienter söker sig till denna vårdform. Flera landsting har avtal med sjukhuset. Det är viktigt att vi lyssnar på patienter och anhöriga samtidigt som man måste ha god kontroll och kvalitet.”
Vidarkliniken sysslar alltså inte bara med verkningslös hittepåmedicin såsom homeopati, utan som Ursula Flatters förtydligade i Aktuellt igår, så förhåller man sig försiktig till vaccination mot direkt farliga sjukdomar. Mats Reimer påpekar att det var just Järna – där Vidarkliniken är verksam – som hade Sveriges sista polioepidimi. Att samhället köper sjukvård från antroposoferna är alltså inte vettigare än att köpa sjukvård från scientologerna. Eller utbildning av Plymouthbröderna.
Kategorier: Uncategorized
16 svar till “Sektmedicin”
Lämna ett svar
Du som kommenterar för första gången: Det kan dröja en stund innan kommentaren syns på sidan, eftersom den modereras manuellt. Har du kommenterat här förr, syns din kommentar direkt.
En kopp kaffe!
Bjud mig på en kopp kaffe (20:-) som tack för bra innehåll!
Följ mig
|
|
|
|
Tyvärr har det dykt upp en förening. Humanism och Kunskap (ja, namnet tycks ironiskt) som med näbbar och klor försvarar diverse pseudovetenskapliga ideer. Uri geller, Kielos gräsliga försvar för kvacksalvarna m.m.
De RIKTIGA humanisternas arbete verkar behövas.
Att kalla antroposoferna en "sekt" verkar vara ett slarvigt användande av begreppet. Det devalverar ordet "sekt" och gör att det inte verkar riktigt lika illa när det verkligen är påkallat – som i fallen Plymouth eller Scientologerna.
Antroposoferna är definitivt en religiös sammanslutning med många besynnerliga idéer, men det går knappast att anklaga dem för de övriga repressiva aktiviteter som sekter så ofta förknippas med, vad gäller förföljelse av f.d. medlemmar eller värvningsmetoder.
De kvalificerar inte på alla punkter, men visst, "religion" är illa nog efter det nästan alltid är barn som drabbas av vuxnas vanföreställningar. Låt mig tipsa om ett inlägg jag gjorde i Skeptikerpodden avsnitt 82.
Tja, den tolkningen står det dig ju fritt att göra. Jag tänker då inte försöka försvara alla de dåliga saker som barn utsatts för i religionens namn genom åren. Kanske dock att jag har på mig lite mer mångfacetterade glasögon än att jag intalar mig att sådant BARA är religionens fel. En människas liv är ju oftast ett mischmasch av många samspelande faktorer.
Antroposoferna följer dock väldigt tydligt en sådan klassisk religiös mall: Rufolf Steiner har vissa uppenbarelser, nedtecknar dem och får en följarskara som sedan fortsätter att leva ut hans lära efter hans död. Läran innehåller särskilda förhållningsorder, vissa tabun och vissa påbud. Det är egentligen en slags "Religion 1A". Men kanske med mer fokus på jordbruk.
Den som själv besitter religiösa föreställningar, vill givetvis "nyansera". Att Gud finns är också lite "religion 1A" som också får konsekvenser, så börja hos dig själv.
Ifrågasätter du att min motivation till att nyansera skulle vara något annat än intellektuellt hederlig? Bara på den grunden att jag har en religion? Får jag i så fall väcka följdfrågan om du på samma sätt avfärdar alla som talar i egen sak (exempelvis om jag som socialdemokrat uttalar mig i fördelningspolitiska frågor), eller om du reserverar den tveksamma ynnesten till troende allena?
Jag skrev inte att du inte får ha en religion, du tog upp att det är religion, jag konstaterar att du också är skyldig. Att detta skulle handla om att tala i egen sak är en halmgubbe – min bloggpost handlar om religiösa föreställningar – att gud finns är ytterligare en religiös föreställning. Det är något som t.ex. kristna försanthåller trots brist på evidens. Nej, bättre kan du Mattias, så här enkla knep funkar inte.
Vad menar du? Att jag är "skyldig" till att ha en religion? Hur kan någon vara "skyldig" till att ha en religion – är det ett brott? Eller menar du att jag är avlägset medskyldig till epidemin i Järna bara för att jag råkar ha en tro?
Jag får intrycket att du menar att eftersom din bloggpost handlar om religiösa föreställningar så går det bra att (så att säga på förekommen anledning) kritisera ALL religiös tro för det som hänt i Järna. Det är en anledning till att jag faktiskt vill försöka nyansera lite. Jag har aldrig någonsin hållit tro framför vetenskap, aldrig förespråkat religiösa praktiker framför belagd empiri. Tvärtom har jag i det förflutna försvarat vetenskapen mot både övertygade troende och dåligt pålästa skeptiker. Har därför extremt svårt att se varför du riktar dig till mig med tilltalet "skyldig".
Du ansvarar bara för sådant du gör och du förespråkar, och kvalitén är givetvis bättre om föreställningarna är korrekta. Att en föreställning är religiös, beror på att det inte finns någon empiri bakom, om det så må vara att man tror att det finns gudar eller att småbarn lär känna sig själva genom smärta. Sådant som du tror på, som dessutom råkar vara korrekt, vet vi är korrekt genom empiri – när religion angrips är det inte detta som angrip.
Det är många motsägelser i luften nu. Jag försöker sammanfatta.
I ena stunden säger du att jag är "skyldig" (liksom antroposoferna), men vill fortfarande inte specificera på vilket sätt, annat än att vi alla är troende (fastän på helt olika saker och med olika traditioner och bruk, för att inte tala om att vi har olika vetenskapssyn – men det verkar du inte fästa någon vikt vid). I nästa stund säger du att jag bara ansvarar för det jag själv gör och förespråkar. Vilket väl måste betraktas som höjden av truismer. Likväl kan du knappast hävda båda saker samtidigt. Hur ska du ha det?
I ena stunden skriver du att jag givetvis vill "nyansera" eftersom jag själv är troende, i andra stunden hävdar du att det är en halmgubbe uppsatt av mig när jag frågar efter något så enkelt som en gränsdragning för ditt eget resonemang. Det är alltså DU som har tagit upp att jag talar i egen sak, inte jag. Det finns ovan, svart på vitt. Allt jag bad om är att du ska utveckla det du redan sagt. Att försöka avfärda det med den utnötta frasen "halmgubbe" verkar bara slarvigt.
Ursprungligen ville jag inte hamna i någon debatt, utan bara diskutera ordnyanser. Nu blev det visst ordfajt igen, men jag kan inte säga att jag känner mig särskilt skyldig till den utvecklingen, den här gången.
Beträffande ordvalet "skyldig", så åsyftas att du gör som den du kritiserar. Beträffande halmgubben så handlade den om att du gav uttryck för att jag har något emot att man talar i egen sak.
Om du tror att gud finns, och baserar dina föreställningar på vetenskap och empiri, kan du tämligen enkelt tysta mig. 😉
Jag har aldrig sagt att du har något emot att man talar i egen sak. Jag har ifrågasatt att du ironiserar kring det, på ett sätt som jag bara kan tolka som att du försöker förringa mitt resonemang inte på argumentens egna meriter utan på grund av min position. Det är riktigt svag debatteknik, Anders.
Med "skyldig" menar du alltså att jag har en tro, liksom antroposoferna. Kanske borde jag klargöra. Jag åskådliggjorde den religiösa mekanismen i antroposofin, i ett försök att hålla med dig om din ursprungliga text. Jag har ingenstans hävdat att samma mekanismer inte är närvarande på andra håll, bland annat inom kristendomen.
Till skillnad från antroposoferna menar jag att tron inte ska ha betydelse för arbetet med att tillskansa oss kunskap om världen. Jag har alltid arbetat för att ersätta dogmer med nyfikenhet och kritiskt tänkande. Om du likväl jämställer mina åsikter med antroposofernas så tror jag att det är hög tid att du uppdaterar dina åsikter om religion och vilka uttryck den kan ta sig.
Som sagt, tråkigt att diskussionen blev av det kverulanta slaget. Hoppas att vi hittar till gemensam mark i framtida samtal.
Du litar på vetenskap och empiri, och kommer fram till att Gud finns. Någon annan säger sig lita på vetenskap och empiri och kommer fram till att tandfén finns. Både du och den andra kommer att fatta dåliga beslut på grund av att ni tror er lita på vetenskap, men agerar på era föreställningar. Handlar det inte om vaccin, så handlar det om något annat. Att säga att man arbetar för kritiskt tänkande är lättare än att säga hur detta kritiska leder till de föreställningar man besitter.
Anders, det finns inga rationella grunder för att hysa en gudstro. Det går inte att påvisa Guds existens och därmed kan vi inte heller hävda att Gud finns. Vi ska sträva mot att efterhärma Laplaces reduktionism i alla frågor.
Vetenskapen leder mig till slutsatsen att Gud inte finns. Jag tänker inte argumentera med den. Jag följer även i Humes spår och menar att man inte kan härleda ett böra ur ett vara, och därmed måste moraliska frågeställningar förpassas till det absurdas dimension. Frågor om moral har inget sanningsvärde, ingen binär antingen-eller-existens. Jag menar att frågan om Guds existens är en sådan fråga, en moralisk och inte en sanningsbaserad fråga. Därmed hoppas jag ha illustrerat att du angriper fel punkt i min tro när du diskuterar epistemologi.
Om man sitter fast i en falsk föreställning om verklighetens beskaffenhet, vill man givetvis exkludera den från vad som ska innefattas av vetenskap. Någon annan kan lika gärna problematisera frågan om tandfén på samma sätt, men det är trick som bara fungerar bland redan troende. Jag skrev ju en text så att du vet hur skeptiker resonerar. Läs den först!
Det är många motsägelser i luften nu. Jag försöker sammanfatta.
I ena stunden säger du att jag är "skyldig" (liksom antroposoferna), men vill fortfarande inte specificera på vilket sätt, annat än att vi alla är troende (fastän på helt olika saker och med olika traditioner och bruk, för att inte tala om att vi har olika vetenskapssyn – men det verkar du inte fästa någon vikt vid). I nästa stund säger du att jag bara ansvarar för det jag själv gör och förespråkar. Vilket väl måste betraktas som höjden av truismer. Likväl kan du knappast hävda båda saker samtidigt. Hur ska du ha det?
I ena stunden skriver du att jag givetvis vill "nyansera" eftersom jag själv är troende, i andra stunden hävdar du att det är en halmgubbe uppsatt av mig när jag frågar efter något så enkelt som en gränsdragning för ditt eget resonemang. Det är alltså DU som har tagit upp att jag talar i egen sak, inte jag. Det finns ovan, svart på vitt. Allt jag bad om är att du ska utveckla det du redan sagt. Att försöka avfärda det med den utnötta frasen "halmgubbe" verkar bara slarvigt.
Ursprungligen ville jag inte hamna i någon debatt, utan bara diskutera ordnyanser. Nu blev det visst ordfajt igen, men jag kan inte säga att jag känner mig särskilt skyldig till den utvecklingen, den här gången.