Situationen kräver fler rondellhundar
2012-08-12
Krönikan i dagens
Godmorgon, världen! (Ulrika Knutson) gav ytterligare en röst åt den åsiktsinriktning som blivit mainstream när det kommer till yttrandefrihet. ”Jag är för yttrandefrihet men” har blivit en standardfras för den som diskuterar
Lars Vilks. Man säger helt öppet att man inte förstår syftet med Lars Vilks arbete med rondellhunden (vilket givetvis borde vara något att skämmas för – inte att raljera med) och nu när Vilks ska delta på en konferens tillsammans med högerextrema EDL blir det en lättnad för personer som ”är för yttrandefrihet men”. Precis som krönikören i fråga och
Sturmark, skulle jag aldrig ställa upp på något som EDL arrangerar. Det är omdömeslöst att ställa sig vid deras sida. Redan innan Vilks tackade ja till att delta, har de med en liberal syn på yttrandefrihet problem med folk som gärna stämplar dem som rasister och islamofober. Och detta gör ju inte saken bättre!
Jag anser att humanister och liberaler ska kommunicera vikten av fortsatt arbete för grundläggande friheter att yttra sig, och påminna om att kampen mot islam inte handlar mer om rasism eller fobi än kampen mot kristendomen eller andra system som använder vidskepelse för att kontrollera människor. Minns
Dan Korn som skrev angående omskärelse av små barn att ”
smärtanhjälper barnet att utveckla medvetandet”. Som alltid söker man tröst i pseudovetenskapen för att legitimera ett förskräckligt beteende.
För visst handlar det om att begränsa andras beteende! Att man inte får rita profeten Muhammed som rondellhund är bara en yttring av det, och det lilla förbudet borde väl alla kunna ställa upp på? Aldrig! Läs gärna vad
Mattias Svensson skriver under den talande rubriken:
Är det så jävla viktigt?När du ändå är i farten, passa på att låta
Peter Dahlgren komma till tals om
kompositionsfelslut som argument mot frihet.
Klipp av din egen jävla förhud, skit i att använda preventivmedel och avstå sex, strunta i att rita profeter som rondellhundar! Att alla får förvalta sin tid efter bästa förmåga, är en viktig princip! Den som söker stöd i pseudovetenskap och vidskepelse för att få andra att underkasta sig religionens dumheter, visar att vi kanske behöver fler rondellhundsprofeter, inte färre.
Kategorier: Uncategorized
Du som kommenterar för första gången: Det kan dröja en stund innan kommentaren syns på sidan, eftersom den modereras manuellt. Har du kommenterat här förr, syns din kommentar direkt.
En detalj om EDL. Deras symbol är ett kristet kors med texten "In hoc signo vinces". Det var kejsare Konstantins motto när han lät sin armé tåga under korset. Legenden säger att han fick en uppenbarelse från Jesus som förklarade för honom att använda korset mot sina fiender för att få Guds hjälp att övervinna dem. För övrigt samma kejsare som slutligen förbjöd all hedendom och beslutade att kristendomen ska vara enda tillåtna religionen. På det följde 1000 år av mörk medeltid.
Vilks agerande gör tydligt att han kapat frågan om yttrandefrihet för sina egna syften, menar jag. Liksom det så kallade tryckfrihetssällskapet står för en grundläggande demokratisk rättighet, men bara när udden är riktad mot Islam. Då finns det en skyldighet från sant demokratiskt håll att inte låta viktiga principfrågor kidnappas av folk med en annan agenda.
Vilks har öppet umgåtts med sverigedemokrater och säger sig vara kompis, med Lars Hedegaard. Nu detta. Visst ska man ge en människa the benefit of a doubt, men inte i all evighet.
Det är tur att frågan inte handlar om Vilks. Den visar vilka som egentligen är för yttrandefrihet.
Vilks närvaro vid SION i USA handlar åtminstone enligt mig om att sätta hans tidigare Islamkritik i ett nytt och obehagligt ljus. Men jag håller med om att det är alldeles för stort fokus på Vilks person.
Vad gäller yttrandefriheten har den ju aldrig i praktiken varit hotad i västerlandet – åtminstone inte från muslimskt håll. Mig veterligen har det aldrig funnits någon seriös debatt i något av länderna närmast Vilks, som handlat om att på allvar förbjuda avbildningar av Mohammed. Att folk har ifrågasatt det lämpliga i Vilks konst är ju inte detsamma som att de varit för en inskränkning i yttrandefriheten.
Då är jag nog mer bekymrad över vad till exempel OS har blivit, och sättet som enskilda sponsorer tar sig rätten att styra över deltagare och londonbor på.
Jag är för yttrandefrihet även om personer vars åsikter jag inte gillar, också är det. Att inte saker och ting får sägas offentligt ÄR en inskränkning, och diskussioner om hädelseförbud har förts. På initiativ av religiösa, faktiskt. Om det är så att yttrandefriheten aldrig varit hotad på riktigt, så ska du tacka dem som vill bevara den, inte dem som vill begränsa den.
Anders, vilka är det son velat införa sådana inskränkningar? Knappast några seriösa debattörer väl? Har åtminstone inte hört några sådana röster själv. Skulle bli tacksam om du möjligen har några namn tillgängliga.
Jag menar personligen att Vilks snarare har förstört än bidragit till diskussionen om yttrandefriheten, eftersom han har vulgariserat den och gett diskussionen en onödig slagsida. Men jag skulle ju givetvis aldrig säga att han borde ha förbjudits från att göra sin konst.
Inga seriösa, bara kristdemokrater. Faktum kvarstår.
När du skriver så där om vulgariserat, så vill jag att det ska vet att det inte besvärar någon som är för kompromisslös yttrandefrihet.
Frågan om vad som ska få vara tillåtet handlar om något objektivt, medan vad som är vulgärt handlar om något subjektivt, och om det är knutet till subjektets religiösa föreställningar, är det givetvis inte yttrandefriheten som är "trasig".
Att åberopa seriositet är inte heller något som fungerar i en saklig diskussion, eftersom lika väl som du kan avfärda Tuve Skånberg som oseriös för att han vill problematisera frågan, kan ju någon annan avfärda dig som dito, på andra grunder. Därför är fungerande argument mer intressant.
Vi har Everybody draw Muhammed day. Det är ett steg i rätt riktning.
Det är allvarligt när kritiken riktas mot Vilks istf mot de som hotar honom t.ex. Tyvärr har det varit så i medierna emellanåt. Ligisterna som hotar yttrandefriheten har alltså indirekt tagits i försvar eller ursäktats och det av journalister t.o.m.