Programmerare, skeptiker, sekulärhumanist, antirasist.
Författare till bok om C64 och senbliven lantis.
Röstar pirat.
2023-07-09
Jag kan inte nog rekommendera Mattias Svenssons bok ”Så roligt ska vi inte ha det: En historia om svensk alkoholpolitik”. Det borde vara obligatorisk läsning för vem som helst som vill debattera svensk alkoholpolitik.
Det mesta som påstås av Systembolaget, är inte sant. Det påstås för att det gynnar deras narrativ. Och att ett statligt butiksmonopol lägger pengar på sådant som gynnar deras narrativ, är onekligen lite märkligt. Varför vill jag som skattebetalare och ofrivillig delägare i Systembolaget, att vinsten ska legitimera bolagets existens? Det är väl rimligare att statliga företags vinst tillfaller välfärden?
När mina pengar obligatoriskt går till reklam för vad mina pengar obligatoriskt går till, kallas det egentligen propaganda. Men eftersom det ordet skaver, inte minst för att svensk propaganda trots allt är bra propaganda, så säger vi ogärna propaganda när vi pratar om propaganda.
Och visst har alkoholmonopolet ett starkt stöd hos svensken, inget snack om saken! Systembolaget saknar sedan EU-medlemskapet återförsäljningsmonopol, vilket innebär att det är lagligt att privatimportera alkohol. Winefinder är ett bolag som säljer importerat vin till svenska kunder, och av någon anledning blev de stämda av Systembolaget, som givetvis förlorade.
Så varför har vi Systembolaget? Förr brukade man säga att alkoholreglering leder till mindre supande. När det visade sig vara falskt, dök det upp debattörer som hävdade att Systembolaget inte kunde sälja kvalitativa viner om de var konkurrensutsatta.
När inte heller det visade sig vara sant, var bottenplattan på Paul Grahams argumentationsrangordning den enda räddningen. Person- och tonangrepp är värt guld och gröna skogar för den som vill försvara Sveriges medlemskap i den fria marknad som EU erbjuder, utan att behöva vara en del av den fria marknad som EU erbjuder. Den som är mot EU är kanske kommunist? Den som är för EU är kanske liberal?
Hur som helst så lyckades Sverige får behålla butiksmonopolet, men förlusten av återförsäljningsmonopolet sörjs än idag av prominenta socialister.
Ett annat monopol som den svenska staten förlorade i samband med EU-inträdet på 1990-talet var tillverkningsmonopolet. Det innebär att Pripps Blå numera konkurrerar med diverse hipsteröl och att Bolaget numera hemsöks av skäggiga webbdesigners med toppluva. Minskade verkligen mångfalden av att fler aktörer släpptes in? Dricker verkligen socialister hellre Pripps Blå än hipster-IPA? Jag är inte övertygad.
Men med det sagt, det finns mer och säga, och jag välkomnar debatten från den som är beredd att läsa på, trots att kunskap kan nyansera bilden av Systembolagets goda vilja. Hemska tanke.
Du som kommenterar för första gången: Det kan dröja en stund innan kommentaren syns på sidan, eftersom den modereras manuellt. Har du kommenterat här förr, syns din kommentar direkt.
Bjud mig på en kopp kaffe (20:-) som tack för bra innehåll!
Lämna ett svar