Anders Hesselbom

Skämtet som blev en sanning: Är Sverige fullt?

2020-03-06

Det skojas om att ”Sverige är fullt” trots att så inte är fallet. I denna kommentar talar jag inte i egen sak (för min del kan vi släppa in hur många människor som helst i landet) utan försöker förklara vad politikerna menar. Sedan ett par år har politiker från alla håll, inte minst i regeringen, gått ut med att Sveriges förmåga att ta emot flyktingar har närmat sig en smärtgräns. Magdalena Andersson hänvisar tydligt till svårigheter att integrera och brist på bostäder. Det hela urartade till ett ironiskt skämt om att Sverige är fullt, gärna illustrerat med stora vackra vidder. Folktomma vidder. Så hur kommer det sig att regeringen vill minska flyktingmottagningen när vi har så mycket fysiskt utrymme?

Sverige är inte fullt. Jag ser inga problem med att asfaltera varenda skrymsle till förmån för moderna bostäder åt krigsdrabbade människor. Men inte bara själva byggandet av bostäder, utan även integrationsprocessen, kostar pengar och tar tid. En mer framgångsrik integrationspolitik hade tolererat ett högre inflöde av människor, men nu står vi där vi står enligt ansvariga politiker. Om man pratar om att ”Sverige är fullt” så handlar det alltså egentligen inte om fysisk plats, utan om kapacitet i förhållande till inflödestakt. När vi fått ordning på politiken och hittat fungerande strategier, kommer vår kapacitet att ta emot människor i nöd återigen kunna öka. Det är alltså ett politiskt misslyckande vi hanterar, inte en platsbrist.

Viktor Barth-Kron: Ska man se elak eller snäll ut när man stänger flyktingarna ute?

Kategorier: Politik