I diskussionen om hur skeptisktdet är att vara kristen, känns det som om ett motargument har fått slinka igenom. Om det är av artighet eller av slarv låter jag vara osagt. Som vanligt när man ska göra en poäng om kristendom eller islam är det bra göra överföringen till någon annan pseudovetenskap, eftersom känslobanden som en kristen kan ha för sin religion (eller känslobanden som en skeptiker kan ha till en kristen) nästan alltid påverkar hur man resonerar om förhållandet mellan religionen i fråga och den skeptiska ambitionen.
Vetenskaplig metod och religiös metod skiljer sig radikalt när det gäller att ta in kunskap, och de vetenskapliga anspråk som brukar kunna samlas under epitetet ”kristen” är anspråk som avfärdas bestämt av vem som helst som har ambitionen att ha en korrekt syn på verklighetens beskaffenhet. Bland dessa hittar vi t.ex. föreställningen om ett mer eller mindre subtilt medvetande i (eller utanför) Universum, som är mer eller mindre medveten om din existens. Bland de mer sofistikerade kristna hittar vi dem som tror på en transcendent Gud, bland de lite mer skogstokiga kristna finns de som tror på en gud som är ett övernaturligt väsen som kan ingripa (mirakel). Även bland de brukar bedyra att Gud inte har skägg, så finns det mycket primitiva gudsbilder. Övriga föreställningar som ibland förekommer bland kristna är t.ex. att Jesus var mer än bara människa, att det var något speciellt med hur det gick till när Jesus mor blev befruktad, att det var något märkvärdigt som hände med hans kropp eller ”själ” efter hans död, och så vidare.
Argumentet säger att det inte är speciellt problematiskt att kalla sig kristen samtidigt som man kallar sig skeptiker eftersom ”ingen har kryss i alla rutorna”. I första anblicken ger detta ett intryck av att vara ett bra argument, eftersom faktiskt ingen har kryss i alla rutorna. Det som menas är att det är rimligt att anta att ingen har en helt korrekt föreställning om verklighetens beskaffenhet. Man kan alltså vara skeptiker och homeopatitroende, trots att homeopati är en pseudovetenskap. Eller skeptiker och kristen, trots att kristendomen också är full uppenbart falska föreställningar.
Men som skeptiker så håller jag inte medvetet fast vid några falska föreställningar. Gränsen för vad som är eller inte är skeptiskt, går inte vid vad som är eller inte är korrekt. Uppenbarligen inte, eftersom vetenskapen ibland har fel, och rättar sig själv. Gränsen går just vid ambitionen att ha en korrekt uppfattning. Viljan att rätta sig. En kristen skeptiker är bara kristen till dess att det påvisas för honom att vi inte har någon data som pekar på att vi kan lita på att gudar verkligen finns. En kristen skeptiker är bara kristen till dess att man påvisar att kristna anspråk strider mot annat vi faktiskt vet om verklighetens beskaffenhet. Att ta något på tro (trots att det kanske rent av skapar nya problem) är inte skeptiskt. Viljan att ta frågor man vurmar för på tro, är det som är själva skillnaden – den konkreta olikheten – mellan skepticism och religion.
Lämna ett svar