Anders Hesselbom

I Sveriges televisions (SVT:s) morgonprogram, 7/7, skulle migrationspolitiken diskuteras. På plats var migrationsminister Morgan Johansson (socialdemokrat) och moderaternas migrationspolitiska talesman Maria Malmer Stenergard. Eftersom Johansson inte var med migrationskommittén ansåg han att han skulle slippa debatt och istället få bli intervjuad, vilket SVT accepterade. Skyddad från kritiskt ifrågasättande och från motfrågor, passar Johansson på att i nedlåtande ordalag beskriva hur han anser att moderaternas migrationspolitik ska uppfattas, mitt framför ögonen på moderaternas migrationspolitiska talesman, varpå SVT betonar Johanssons rätt att slippa få det han säger kritiserat.

Att den som inte varit med i migrationskommittén måste prata migrationspolitik oemotsagd, anses av många vara fullt logiskt, men i själva verket begicks det fel i flera led. Kritiken lät inte vänta på sig, inte ens från regeringsvänlig media, men nästan alla som säger att Johanssons krav var rimligt och att SVT:s gjorde rätt som skyddade ansvarig politiker från ifrågasättande, har sina sympatier åt vänster. För det är där objektiviteten antas finnas.

Ett tidigare exempel på samma sak var när Ebba Busch Thor intervjuades i Aktuellt om kristdemokraternas flyktingpolitik. Programledaren var inte nöjd med att Busch Thor inte accepterade hennes beskrivning av den, så programledaren passade på att upprepa sin beskrivning för tittarna när intervjun var avslutad. För objektivitetens skull.

Journalister använder sig av narrativ och agendor för att kunna driva berättelser, och dessa är aldrig objektiva. Ett sätt att uppnå objektivitet är att rikta kritiska frågor åt båda hållen, men idag har ordet ”objektivitet” reducerats till att inte betyda något annat än att vinna publikens medhåll. Håller tv-tittaren med SVT, betraktas SVT som objektiva. Den som letar efter en vänster- eller högerlutning hos SVT behöver bara titta vilken politisk hemvist du hittar hos dem som betraktar SVT som objektiva och vilken hemvist du hittar hos dem som betraktar SVT som subjektiva. Detta synsätt kommer i förlängningen att rasera svensk public service. Vill man framstå som objektiv i båda lägren måste man som journalist istället vara kritisk mot den man ställer frågan till just för stunden, inte bara mot oppositionen.