Jag tänker på alla som kunde fått hjälp om det inte vore ”rasism” att lösa problemet med dåligt fungerande flyktingpolitik. Det svenska debattklimatet använder diskussioner om diskussioner om [sic] svensk flyktingpolitik som alibi för att svensk flyktingpolitik får diskuteras och därför inte behöver diskuteras [sic]. Jag anser att Somar Al Naher förtjänar en ursäkt – om vi väljer att ta emot flyktingar måste vi åtminstone ha funderat på hur detta ska gå till. Lite av den tid som vi ägnar åt att argumentera för att man får diskutera vår usla flyktingpolitik och lite av den tid som vi skriker rasist åt den som gör det, skulle vi kunna ägna åt att förbättra vår kassa politik. En fungerande politik gagnar nämligen dem som kommer hit och möjliggör att fler kan komma.
Rasisterna på den svenska högerkanten har hakat upp sig på att man över huvudet taget inte bör släppa in utomeuropeiska flyktingar. Rasisterna på den svenska vänsterkanten har hakat upp sig på att man inte får prata om hur en dålig flyktingpolitik belastar vår ekonomi, och stödjer sig på samma omdömeslösa högmod som de som fortfarande anser att vi har världens bästa skola – en skola som är så bra att usla resultat bevisar undermåliga mätmetoder – svensk ekonomi är så bra att negativa siffror inte är ett problem. Och under tiden flyr människor som vill komma till ett samhälle med bättre förutsättningar hit. Människor som vill göra rätt för sig, samtidigt som ytterligare en statsobligation säljs och vår regering satsar några futtiga hundra miljoner på nya jobb – alltså samma pengar som ett medelstort svenskt företag omsätter. Per år.
Somar Al Naher, du har min ursäkt! Vårt så kallade välkomnande är tragiskt. Vi borde veta bättre, vi borde verkligen kunna bättre. Här borde alla få plats och alla få en chans, men vägen dit är lång.
Lämna ett svar