Ibland är det julafton för oss som roas av undermåliga resonemang och vurmandet för korkade hypoteser. Nu senast inträffade detta när apologeten Stefan Gustavsson gav sig på att svara Richard Dawkins korta blänkare i SVT i samband med sitt senaste Sverigebesök. Gustavsson har klippt ihop påståenden från Dawkins med sina svar.
Först kommenterar Richard Dawkins fem anledningar att inte tro på Gud lite retoriskt genom att själv fråga efter fem anledningar att inte tro på älvor. Stefan Gustavsson: ”Comparing belief in God with belief in fairies is cheap rhetoric, isn’t it? We have a basic agreement that fairies does not exist, but the question of God is not settled. Scientists, philosophers, intellectuals all over the world believe in God in a way that is not equivalent to belief in fairies, so we need to argue for our case. By the way, there are situations when it’s obligatory to show why can know something is not there, like when a policeman assures us there’s no bomb in the house. In relationship to God, both atheists and theists have to carry the burden of proof. It is not enough just to criticize the opposing view, one have to argue for the truth of one’s own view. In your case, arguments for the nonexistence of God.”
Detta är så vansinnigt korkat att man ryser i hela kroppen. Till Gustavssons försvar, så vänder han sig till en oinitierad och godtrogen åhörarskara, men detta borde få vem som helst att skruva på sig.
Är det billig retorik att jämföra gudstro med tro på älvor? Likheten ligger givetvis i att man tror på något som inte finns på riktigt. Ett mer traditionellt försvar brukar vara att hävda att Gud är dåligt definierad, och att den troende därför tror på något som skulle kunna finnas, medan en älva har en vedertagen definition som vi vet inte finns. Det argumentet ”hanterar” problemet genom att fördunkla det en aning, vilket tyvärr leder till att vissa skeptiker helt enkelt missar problemet med gudstro. Likheten mellan tro på älvor och tro på Gud, ligger i försanthållandet av ett icke-existerande väsen, och detta är sant även om man tillskriver sitt väsen massor av superkrafter, som att han t.ex. är Universums upphovsman.
Är inte frågan om Guds existens avgjord? Ja och nej. Gud kanske verkligen finns, trots allt. De enda gudar vi kan säga inte finns, är de som har definierats på ett begripligt sätt. Vi vet alltså att Stefan Gustavssons Gud inte finns, eftersom det resonemang som Gustavsson kommer att föra fram i sin video, gör vissa tillskrivande till Gud. Men utanför tid och rum kan miljoner varelser, mäktiga nog att av oss kallas gudar, finnas. Frågan om huruvida den Gud som skapas människan i sin nuvarande form finns eller inte, är avgjord. Lika så frågan om den Gud som skapade jorden för 6000 år sedan. Lika så frågan om huruvida vi kommer att överleva vår egen död, frågan om huruvida den tiden kommer att spenderas i ett himmel och helvete, och så vidare. Inom den teoretiska fysiken finns goda resonemang kring detta, och bevisbördan för vårt nuvarande paradigm hanteras helt enkelt bättre av t.ex. teoretiska fysiker som Lawrence Krauss än vad bevisbördan för utmanande paradigm (vars egenskaper vi kommer att få nosa på här) hanteras av apologeter som Stefan Gustavsson.
Tror vetenskapsmän, filosofer och intellektuella på Gud? Kanske inte i samma utsträckning som gemene man, eftersom kunskap har förödande konsekvenser för vidskepelse. Men detta är givetvis inte en fråga om vad som finns, utan om myterna i den kultur man tillhör. För man Gustavssons resonemang vidare, så skulle man alltså säga att hinduernas gudar finns för att hinduerna tror på dem, men så är det inte. Gustavssons utsaga hanterar olika kulturers myter, inte vad som finns eller inte finns.
Finns det någon bevisbörda kopplad till att hävda att Gud inte finns? Richard Dawkins har lagt fram sin syn i frågan i boken Illusionen om Gud. Att vara ateist är inte i sig själv kopplat till någon bevisbörda alls, men den som (till det) hävdar att Gud finns eller inte finns, har givetvis en bevisbörda. Dawkins är ganska ödmjuk i den frågan. Det han egentligen hävdar (och den bevisbörda han följaktligen egentligen har hängande över sig) är sin hållning att det saknas rimliga skäl att tro på Gud. Och till skillnad från Stefan Gustavsson, så motsvarar Dawkins alla rimliga krav på bevisbörda för detta.
Därefter säger Dawkins att ett Universum med en gud, skulle vara ett väldigt annorlunda Universum än det gudfria Universum som vi till synes lever i (och verkligen lever i, givet olika tydliga definitioner av Gud), och att vi saknar skäl att tro. Stefan Gustavsson svarar: ”True, a Universe with God would look very different from a Universe without God. And most of the arguments for God, is arguments claiming that God is the best explanation for this Universe. In order to establish atheism, it’s not enough just to critique the arguments for God. You need to show that this Universe is self-explanatory. But the whole Universe and everything in it, can be explained wholly within the Universe itself.”
Räcker det för ateismen att kritisera argumenten för Guds existens? Ja, en mycket vanlig definition av ordet ateist, är en person som inte accepterar argumenten för Guds existens. Men det finns ingen anledning att låta gudstroende smickra sig själv genom att hävda att det finns goda argument för Guds existens. Gudstro är blind tro. Det finns alltså ingen som har börjat tro på Gud för att vattentäta evidens för Guds existens har presenterats. Dessa skulle i så fall vara tillgängliga även för oss.
Dawkins säger vidare att Darwin har förklarat hur ting som ser designade ut, som t.ex. kängurun, kan ha uppstått utan en designer. Gustavsson försöker nu besegra Dawkins på Dawkins egna planhalva – vetenskapen: ”In order to refute an argument, one should state the argument in its strongest form, and then show that it is invalid. The best version of the argument from design is not related to a banana or an orange, but to the fine-tuning of the Universe. The fact that the initial conditions at the Big Bang were fine-tuned at such an amazing level, is what needs an explanation. It certainly looks like it […] was calibrated by an intelligence. So, Darwin has nog exploded the argument from design. His theory relates to biology, not the fine-tuning of the Cosmos. And even within the field of biology, his theory do away with God. It certainly undermines the literal interpretation of Genesis I, but it says nothing about the existence of God. And Christians long before Darwin had understood that Genesis I could be read in a non-literal way. And notice that the church honored Darwin’s scientific accomplishments by burying him within Westminster Abbey.”
Borde Richard Dawkins adressera finjusteringsargumentet? Dawkins har egentligen inte någon skyldighet att förhålla sig till Gustavssons personliga tro, men tillåt mig kommentera den lite kort. Som jag insinuerade i fjärde stycket om fördunkling, så är ett av apologeternas starkaste kort i kriget mot vetenskapen, att inte vara ärlig med hur platt och naiv de egna trosföreställningarna faktiskt är. Gustavsson har ett ambivalent förhållande till vetenskap, som tar sig uttryck i han både ogillar att naturliga fenomen har naturliga förklaringar, men beundrar dess kredibilitet. Det är t.ex. därför han skrivit förordet till boken Fallet Darwin, som syftar till att försvara Intelligent Design – förklädd kreationism. Beträffande själva finjusteringsargumentet, så är mig veterligen Bertrand Russell den som först vederlade det argumentet: Om Gud hade skäl att göra de justeringar som han gjorde, var Gud själv en slav under fysikens regler. Charles Darwin har visat att det som ser ut som design, kan vara skenbar design. I boken Ett Universum ur ingenting förklarar Lawrence Krauss att inte bara arter av liv, utan Universum självt, skulle kunna uppstå utan att Gustavssons alter ego behöver svinga sin trollstav. Finjusteringsargumentet är alltså inte något hot mot vetenskapen, som kan förbli ateistisk, tack vare William Ockhams påbud om onödiga och obevisade hypoteser.
Richard Dawkins går vidare med att avfärda alla tänkbara subjektiva upplevelser, med hänvisning till att alla borde veta att det inte är argument för någonting alls. Gustavsson: ”True. We can be fooled by our experiences. But the fact that some of our experiences are delusional is not a proof that all of our experiences are. So what are the actual arguments that all our religious experiences are delusional?”
Hur vet vi att alla religiösa erfarenheter är illusioner? Med hänvisning till de bristfälliga definitionerna, måste jag säga att vi faktiskt inte vet det. Endast tydligt formulerade anspråk är att betrakta som falska anspråk, oavsett om vi pratar om älvor eller gudar, resten avfärdas i brist på positiva argument, rimliga skäl och evidens. Det är tack vare vetenskapen vi vet vad som är vad. Det är tack vare vetenskapen som vi kan säga att apologeters gnäll om gehör för sina hypoteser bara är just gnäll. Eftersom det står Stefan Gustavsson fritt att presentera ett rimligt skäl att tro på Gud, och vinna den acceptans som han efterfrågar, kan man undra varför han avböjer och istället gnäller över sitt misslyckande, eller, i bästa fall, hänvisar till redan avfärdade argument (se nedan)? Vetenskapen ger oss, bättre än något annat, möjligheten att skilja sant från falskt. Det är alltså, ironiskt nog, skälet som får Gustavsson att avundas vetenskapen, som också är skälet till att hans egna föreställningar är avfärdade som vidskepelse.
Richard Dawkins påpekar att argumentet som åberopar Gud som en ”första orsak” inte håller. Gustavsson svarar ”The objection that God would need a cause, relates to the finite gods of polytheism. But the contemporary discussion about God concerns the Judeo-Christian concept of God; an infinite personal God who has no beginning and no cause, but who is the great ”I am”. To ask for a cause for God is to make a category mistake. It is to ask for… to ask who created the uncreated, who is the cause for the uncaused. God, if he’s there, has always been there. Now, the argument from first cause relates not to God but the Universe, which we today know is not eternal. It has come into being a finite time ago. Therefore we naturally ask what this Universe to come into existence? True, maybe Darwinian evolution how you can get from simplicity to complexity, but it cannot explain from nothing to something, which is what the argument from the first cause is all about.”
Har Gud alltid funnits? Vi vet att det finns naturliga mekanismer som t.ex. kan skapa en stjärna, så varför inte ett Universum? Om Gud alltid funnits och Universum har funnits en begränsad tid, är skillnaden mellan dessa två tillfällen oändligt stor, och ett Universum har således oändligt många chanser att börja existera utan Guds hjälp, genom en naturlig process som kan vara hur osannolik som helst. En oändlig Gud är en onödig hypotes.
Kan processen som Darwin upptäckte förklara hur något kan komma från inget? Nej, men det är en seriös fråga inom den teoretiska fysiken, där man anser att ingenting är ett labilt tillstånd. Kvantfysik är förvisso en komplicerad fråga, men det är därför den hanteras av vetenskapsmän, inte av apologeter.
Dawkins nämner sedan Pascals trossats, alltså att det är bättre att tro på Gud än att inte göra det, eftersom om du tror på Gud och Gud finns, så kommer du till himlen. Dawkins påpekar att det gäller att satsa på rätt Gud, för om du tror på den ena, kanske det visar sig att den andra finns, och att han straffar dig för att du trodde på fel Gud. Underförstått, det är bättre att försöka se verkligheten som den är. Gustavsson säger ”Hm. We are back to bad rhetoric again. There is no serious discussion going on about the existence of Baal or Thor. But all over the world, people are discussing the existence of an infinite personal creator God. That is the real issue.”
Pågår det seriösa samtal om en evig, personlig skapargud? Nej, dessa sker mellan människor som av olika skäl redan tror på en sådan, och inte heller de är överens om Guds attribut. T.ex. förstår apologeten William Lane Craig problemen med hypotesen att Gud funnits för evigt, och experimenterar därför istället med att försvara en Gud som skulle vara tidlös, vars existens uppstod utanför tiden självt (vilket medför nya logiska problem). De religiösa anspråk som är tydligt definierade, t.ex. förekomsten av en själ eller ett liv efter döden, är avfärdade på samma sätt som astrologi, currylinjer eller alkemi är avfärdade. Det finns tyvärr även prominenta humanister som säger att vi inte kan veta vad som händer efter döden, men dessa har fel, eftersom man inom den teoretiska fysiken vet vad vi inte vet, och vad det finns utrymme för i vad som är okänt för oss.
Vidare om Pascals trossats säger Dawkins att även om det skulle visa sig att det är kristendomens Gud är den Gud som finns på riktigt, så skulle han förmodligen uppskatta en ärlig person som försöker se verkligheten för vad den ser ut att vara, framför någon som tror utan bevis, och att det inte finns några [andra] goda argument för Gud. Stefan Gustavsson väljer (klokt nog) att inte svara på Dawkins antagande om Guds syn på ärlighet, utan går direkt på Dawkins utsaga om brist på goda argument. Han säger ”What other arguments are there? Well, there are many other good arguments for the existence of God. Like the argument from rationality, or the moral argument, to mention two of the arguments that were decisive C. S. Lewis’ journey from atheism to Christianity. Or the argument from Jesus Christ. The historical facts that we have relating to Jesus of Nazareth is best explained by him being the one he claim to be, which what ultimately confirmed by God, raising him from the dead. And in Jesus, God has showed us what he has created us for. Not slavish submission, but friendship and love. And Jesus is of course the reason I can wish professor Dawkins a merry Christmas.”
Finns det (andra) goda argument för Guds existens? Nej, inga sådana har presenterats. Inom vetenskapen följer man evidensen vart de än må peka – det ligger i vetenskapens natur – och anledningen till att Gud inte är en hypotes inom vetenskapen beror på att argumenten saknas. De argument som har presenterats, har antingen kunnat avfärdas eller varit uttryck för tankefel. Apologeter kan säga att vår kunskap om Gud är ett annat magisteria, men det är en efterhandskonstruktion som behövdes först när man var tvungen att förhållas sig till sin oförmåga att överge en död hypotes – att Gud finns på riktigt.
Är det moraliska argumentet ett bra argument för Guds existens? Nej. Argumentet i sin enklaste form är: Vi är moraliska varelser, har Gud gett oss moral, alltså finns Gud. Vissa beteenden har premierats av evolutionen, lika så vår förmåga att avläsa konsekvenser av vårt agerande, vilket räcker för att moralen ska kunna ha ett naturligt ursprung. Tvärt om, det är helt obegripligt att just moralen antas vara det som vi behövde få tilldelat från en övernaturlig skapare, trots att ingen kan svara på varför detta skulle behövas.
Är förnuftsargumentet ett bra argument för Guds existens? Nej. Argumentet handlar om att vad som är att betrakta som rationellt, är beslutat åt oss av ett övernaturligt väsen. Att en slutledningsregel skulle vara falsk bara för att den inte vore gudomligt instiftad är inte lite småtokigt, det är galenskap!
Skulle det vara omöjligt att fira jul om inte Jesus vore Guds son? Jesus var inte Guds son, vi firar jul sedan innan vi ens visste vem han påstods vara. Således är Gustavsson fel även här.
Låt mig avsluta med att citera Richard Dawkins från ett annat sammanhang:
”There is no refutation of Darwinian evolution in existence. If a refutation were to come about, it would come from a scientist, not an idiot.”
Lämna ett svar