Anders Hesselbom

Jag vill presentera en situation där endast en skicklig pedagog kan stå emellan feminism och de kvinnliga vuxenstudenternas lyckade studier. I en klass (som inte har något med de institutioner jag personligen är associerad med) där kvinnorna tenderade att umgås med kvinnor och männen med män, presterade kvinnorna från början i snitt bättre än männen. Detta råkade i denna situation leda till att männen studerade mer och kvinnorna mindre. Det ledde i sin tur till att klassen nådde en brytpunkt där männen fick bättre snittresultat på proven. Eftersom eleverna höll koll på resultat uppdelat på kön, blev männens bättre resultat en fråga om misstänkt könsdiskriminering. Från vad jag vet om fallet, fanns inga andra problem i klassen än kvinnornas ovilja att studera, men det stämmer inte alls med kvinnornas analys: Problemet är att läraren är man, och den som vill diskutera andra tänkbara hypoteser är misogyn.

Givet att kvinnorna har rätt, så behöver de inte studera. Att denna strategi inte fungerar har sina förklaringar i lärarens kön. Givet att läraren har rätt i sin analys av kvinnornas lättsamma förhållande till sina studier, måste man på något vis öppna upp för att diskutera annat än könsdiskriminering. Oavsett vilket, blev denna kurs lite av ett haveri. Och jag är inte säker på att jag själv hade rått på situationen, om det vore jag som var läraren i fråga.