Anders Hesselboms blogg (politik och filosofi)

Svenska Kyrkan, Seglora Smedja och barnövergreppen

2013-09-07

Under 2012 blommade debatten om religiöst motiverad omskärelse, vilket fortfarande är tillåtet i Sverige. Endast ett tusentals muslimska och några få judiska pojkar omskärs årligen i Sverige. Den muslimska omskärelsen är inte nödvändigtvis en religiös rit, utan syftar till ett religiöst motiverat avlägsnande av förhuden. Inom judendomen är omskärelsen en rit som utförs på små barn (8 dagar) av en religiös representant. När man diskuterar omskärelse handlar det alltså i bästa fall om ett medicinskt ingrepp som saknar hälsofrämjande motiv och ett egenmäktigt förfarande med barn, men i värsta fall om misshandel med oönskade efterskalv, som t.ex. herpes. Ibland avlider barnet. Det enda rimliga försvaret av religiöst motiverad omskärelse kan göras från en religiös vinkel. De rationella argumenten finns inte. I ljuset av detta förstår man Seglora Smedjas val av publikationer under året i fråga. I april 2012publicerar man ett brev från Anna Karin Hammar till integrationsminister Erik Ullenhag där det krävs att Bengt Westerberg ska sparkas som regeringens utredare om främlingsfientlighet. Westebergs brott? Han vill inte tillåta rituell, religiöst motiverad omskärelse av små pojkar – något som Hammar benämner som ”manlig omskärelse”, vilket nästan insinuerar ett medicinskt ingrepp på en man, men egentligen handlar om ett religiöst motiverat angrepp på en liten pojke. Hammar betonar religiösa personers oförmåga att utvecklas, ta intryck och adaptera:

”Jag anser att Bengt Westerberg inte är en lämplig utredare av det mångkulturella samhällets behov av respekt och tolerans. Skälen är framför allt att vårt nya pluralistiska samhälle kräver en företrädare som kan fungera för alla i samhället.”

Det handlar om ”respekt på egna villkor”, vilket naturligtvis låter fint, men uttrycket ”respekt på egna villkor” skulle lika gärna kunna motivera ett sekulärt högtidsfirande i skolan – vilket är något som Helle Klein inte vill höra talas om alls – hon är inte bara grundare av Seglora Smedja utan anhängare av Adventsuppropet som syftar till att göra skolavslutningar till kristna evenemang. Sekularisering riktigt hennes grej. Journalisten Göran Rosenberg menar att en avklippt förhud absolut inte handlar om religiös märkning. Så här svarar han på kritik från Annika Borg och Christer Sturmark (mars 2012):

”Judiska och muslimska föräldrar jämfördes med barnmisshandlare som ägnade sig åt att skära ”i sina friska barns kroppar”, och åt ”märkning av sina barn” och åt religiöst stympande av pojkkroppar och antyddes lika gärna ha kunnat ägna sig åt att skära örsnibbarna av dem.”

(Mattias Irving betonar rätten till religiös identitet i denna debatt – apropå att antyda att man lika gärna kan skära örsnibbarna av barnen.)

När Seglora Smedja uttrycker sina genuina åsikter, gör man det utan att sätta ut några namn. De uppriktiga texterna blir ledartexter. I juni 2012 berömmer man ärkebiskop Wejryd och teolog Grenholm för att de tagit tydligt ställning för ”insiktsfull religionskritik” och – inte helt oväntat – ställning mot förbud mot religiöst initierad omskärelse.

””Svenska kyrkans linje…är att försvara religionsfriheten, engagera sig för insiktsfull religionskritik och att avvisa lagstiftning mot religiöst motiverad omskärelse av pojkar”, skriver ärkebiskop Anders Wejryd och chefsteologen Cristina Grenholm i Kyrkans tidning. Det är inte en dag för tidigt att kyrkans högsta ledning lägger sig i debatten om religion och mångkultur som pågått länge.”

Det som inte är en kränkning när det görs mot ett litet barn, borde inte vara en kränkning när det görs mot vuxna, vilket borde innebära att många debattörer skulle leva i rädslan av att få sin förhud avklippt mot sin vilja. Tack och lov finns det sansade röster även i det religiösa lägret, vilket framgår av en vacker text skriven av bl.a. tre präster och en omskuren jude (juli 2012).

”Den principiella frågan är om man på allvar kan försvara föräldrars rätt att besluta att deras barn ska lida. Vi kan ha respekt för en del argument för att tillåta omskärelse, men inte för detta. Att kyrkliga representanter driver en sådan linje är bara att beklaga.”

Även präster i Svenska Kyrkan ser när kyrkan vänder barnen ryggen och lämnar svåra moraliska ställningstaganden till den humanistiska rörelsen. Detta var kyrkans och smedjans missbedömning av vad som förväntas av den som respekterar religioner.

Kategorier: Uncategorized