Präster ska inte behöva viga homosexuella, inte heller präster i Svenska kyrkan. Trots att både kyrkan själva och dess försvarare betraktar kyrkan som en myndighet som har ”ett visst ansvar” över samhället, så är de fortfarande bara en kyrka. Gemenskapen i Svenska kyrkan handlar om teologi och om tro, inte om samhällsansvar.
Skillnaden mellan religiös tro och vetenskap ligger i vilka grunder man har för sina ställningstaganden. Man blir förmodligen inte präst för att man har hittat bevis för att Gud finns och att man har säkerställt sin förmåga att kommunicera med denna, och föra dess talan. Det handlar naturligtvis om vad man hoppas och vad man tror.
Inom pingströrelsen har man kommit längre, där finns en viss vana att vara ifrågasatt. Pingstkyrkan identifierar sig som kyrka, inte som myndighet. De enas inte kring föreställningen om deras samhällsansvar, utan kring sin tro. Resten får följa från det. Det har t.ex. förts diskussioner kring fördelarna med att församlingar över huvudet taget inte ska ha vigselrätt. Man skulle kunna tänka sig att själva myndighetsutövandet skulle skötas av myndigheter, och att kyrkan står för den religiösa ceremonin.
Det skulle inte förvåna mig om det finns gott om homosexuella som skulle vilja bli vigda av någon som vill viga dem. Det kanske blir ännu tydligare när kravet spiller över på de imamer som måste viga homosexuella muslimska par. Men förutom religionsfriheten så är sekularismen och kyrkans myndighetsstatus mina viktigaste skäl bakom mitt motstånd mot tvånget.
Lämna ett svar