Att göra sig lustig över en sverigedemokrat är som att göra narr av den musikaliska insats som levereras av ett litet barn som nyss fått en blockflöjt. Men bara de senaste timmarna har jag läst uttalanden som är så dumma att jag inte ens vet hur jag ska förhålla mig till dem. Ja, jag har svårt att hålla mig för skratt. Detta är helt befängt. Till råga på allt handlar det om ett svenskt rikstagsparti.
Tokstollen och pressekreteraren Linus Bylund, han som menar att sekularism är ett uttryck för otacksamhet, kritiserar ultrarasisten och tillika publicisten Mats Dagerlind för sina nynazistiska och rasbiologiska uttalanden på twitter. Dagerlind menar att twitter inte “är någonting”, och att han inte står för det han skriver där. Det ska “inte ut i tidningarna” och representerar därför inte hans åsikter.
Bra argument, Mats! Nu kan du skriva idiotgrejer där imorgon också! Det “är ju ingenting”! Alla förstår att det som utmärker en sympatisk person är rasistiska uttalanden på twitter utan att mena något med det! Eller?
Så när tidningen ger Mats en chans att uttala sig, alltså säga något ska ut i tidningen, vad säger han då?
“Jag pratar om det vi kallar för svenskhet. Nationell särart. Kulturell särart. När jag skriver att 95 procent av de som bor här ska vara födda här av svenskfödda föräldrar så är det min uppskattning av vad jag tror att SD:s invandringspolitik ska leda till på sikt.”
Samma sak som på twitter, fast på fler än 140 tecken. Då går det tydligen bra att stå för sitt skitsnack. Detta är så dumt så att man rodnar. Jag trodde aldrig att jag skulle tycka synd om sverigedemokraternas väljare, men nu gör jag det. Till och med ni förtjänar bättre.
Lämna ett svar