Anders Hesselbom

Ta chansen att stå på rätt sida av historien i frågan om islam

2018-12-29

Svenska staten har fram till nyligen finansierat Sveriges Förenade Muslimer, som bl.a. kommunicerar vilka regler som gäller för muslimska kvinnor. Dessa innefattar att man inte gå ut utan anledning, och om man går ut måste man ha slöja. När man tittar på församlingsmedlemskap i Sverige är inte islam någon särskild populär religion, medan en bra bit över hälften i Sverige bekänner sig till kristendomen. Men även om de som bekänner sig till islam bara är några hundra tusen, är det tillräckligt många för att den svenska detaljhandelskedjan Stadium ska vara intresserade av att leverera produkter som specifikt vänder sig till muslimer, som t.ex. deras anständighetsdräkt.

Jag vet att många blev irriterade av att Stadium använde en term som kan tolkas som en hyllning både till islamism och moralism – om den som bär ett heltäckande plagg som symboliserar islam är anständig, vad är då den som bär bikini? Oanständig? Men det står dem fritt att försöka nå en konservativ religiös kundkrets, och att medvetet marknadsföra sig till dem.

Sen gäller det att stå för sina val. Vissa symboler är religiösa, vissa av dessa är muslimska. Vissa värden är muslimska, vissa seder är muslimska. Av ren omsorg för personer som råkar vara troende muslimer, kan det vara frestande att hävda att islam är den enda religionen som är en ö, att islam är den enda religionen som helt saknar uttryck och att islam är fredens religion. Vi vet mycket väl att islams dogmer är misogyna, kunskapsfientliga och aggressiva, samtidigt som vi inte vill att religionens oskyldiga anhängare ska utmanas. Därför hävdas det motsatta, trots att det uppenbarligen är fel.

Man kan gott och väl erkänna att vissa muslimska dogmer är dåliga, utan att behöva anklaga alla troende muslimer för att vara dess försvarare. Inte alla kristna anser att man ska döda någon som arbetar på sabbaten, och även om kristendomen i Sverige genomgått betydligt mer reformarbete än islam, är det självklart så att man inte med nödvändighet anser t.ex. att kvinnor ska bära slöja bara för att man är muslim. (Jag gillar att läsa Bibeln, men jag läser den inte som någon instruktionsbok och jag tror inte på allt som står däri, och behöver därför inte betrakta den som någon ”skitbok”.)

Den mest inkluderande definitionen av att man är muslim, är att man tror att Allah är Universums härskare och att Muhammed är hans profet. Det enda man vet om en muslim är att en muslim har en vidskeplig världsbild. Sen må sannolikheten vara högre att muslimen anser att kvinnor ska bära slöja än sannolikheten att den kristne anser att homosexualitet är en synd, men statistik säger inget om någon specifik individ. Så istället för att försöka göra gott genom att sälja in en vidrig ideologi som något oskyldigt eller rent av något gott, bör man tänka på att islam är mer än sina dogmer – den är även (per definition) sina vidskepliga föreställningar. Kritiken är en chans att stå på rätt sida av historien, och den är en chans att slippa beskriva tidsandan som ”en annan”, vilket är väldigt nonchalant mot de kritiker som faktiskt finns, redan i tiden i fråga – nu.

Så avslutningsvis, hur ligger det till med synen på anständighet? I den sekulära världen är faktiskt kvinnor mer benägna än män att straffa kvinnor för sexualitet, och även om män förmodligen är aningen mer toleranta mot att kvinnor är lika avklädda som män på stranden, så är det framför allt religion som påbjuder särskilda regler för kvinnor.

Kategorier: Moralism, Religion