Religiös eller ej, inte många motsätter sig påståendet att religiösa dogmer utgör ett problem i ett modernt och progressivt samhälle. Detta har vi sett sedan den experimentella vetenskapen låg i sin vagga och Galileo Galilei utmanade geocentrismen, och sedan dess har vi haft Charles Darwin och idag har vi religiösa fundamentalister som t.ex. opponerar sig mot blodtransfusion eller abort. Det är med viss förfäran jag kan konstatera att resonemanget hos dem som vill ha en de facto-inskränkning av yttrandefriheten, inte är så mycket mer sofistikerat än: Om en yttring är kränkande, så bör man avstå den yttringen.
Varken Gud, Jesus eller Mohammed får avbildas (2 Mos 20), men kristendomen är så pass reformerad att många som själv är anhängare av kristendomen kan göra konstnärliga avbildningar av Gud och hänga upp krucifix där en bild av Jesus sitter uppspikad. Kristendomen är en äldre religion som gjort mycket av den resa som jag nu vill utsätta islam för – en reformation som andra önskar att islam ska få slippa.
Mig veterligen finns det ingen sida i debatten som vill med juridiska medel göra inskränkningar i yttrandefriheten för skydda muslimer från ett annars välbehövligt reformarbete. I debatten för eller mot yttrandefrihet, vill ena sidan ha en de facto-inskränkning som bygger på att man ska få kränka, men man ska välja att avstå, medan den andra sidan istället utmanar dogmerna som begränsar rätten att kritisera, och driva med och utmana religionen. Tillåt mig kommentera argumenten mot hädelse.
Lars Vilks rondellhund må vara en ful tavla och Monty Pythons ”Ett herrans liv” må vara en tråkig film, men detta är subjektiva uttalanden som inte säger något om verkens kvalité utan om någon eller någras uppfattning. Om vi har två konstkännare som bedömer ett hädiskt verk olika, vem har då rätt? Och vad har det med det fira ordet eller rätten att framställa verket att göra?
Om man anser att priset för det fria ordet är för högt när människor dör i terrorattentat, har man inte förstått orsaken bakom ett terrorattentat. Det är sällan eller aldrig rondellhundar som attackerar oskyldiga människor. Det finns även ett principiellt problem med att låta samhället styras av önskemål från den intressegrupp som vidtar de mest drastiska åtgärderna.
Den som påstår att det inte är till någon nytta att utmana religion, speciellt inte eftersom folk blir kränkta på vägen, måste ta i beaktande att viss progression kommer den vägen, samt att känslan av att vara kränkt är subjektiv. Man kan säga eller göra saker som jag finner kränkande, utan det följer till att detta måste upphöra. Jag är t.ex. mot att hälla hallonsoda i cognac eller att vaska champagne, men tack och lov är människor olika.
Lämna ett svar