Anders Hesselbom
Programmerare, skeptiker, sekulärhumanist, antirasist.
Författare till bok om C64 och senbliven lantis.
Röstar pirat.
Telling Stories av Theramin Trees
2014-12-26
Denna berättelse som illustrerar vetenskapens meningslöshet är populär i amerikanska kyrkor:
”Det var en gång en musfamilj som bodde i ett piano. De visste inget om världen utanför. När pianot spelades, fylldes hela deras universum av musik. De gillade tanken att en jättestor osynlig spelare skapade musiken.
En dag bestämde sig en mus för att utforska pianot. När han återvände, berättade han för de andra mössen att han nu visste varifrån musiken egentligen kommer. Musen hade hittat olika långa vajrar som skapade noter genom att vibrera. Många möss uppdaterade sin världsbild, medan några fortfarande trodde på den osynliga spelaren.
En annan dag bestämde sig en annan mus för att utforska pianot. När hon återvände, berättade hon att hon hade kommit på varifrån musiken egentligen kommer. Hon hade hittat en rad av stora hammare som slår till strängarna så att de börjar vibrera. Många möss ansåg nu att de hade en heltäckande bild av hur deras mekaniska universum fungerade. Trots att några få möss fortfarande trodde på den osynliga spelaren, var han allmänt avfärdad.
Men pianisten spelade vidare.”
Den som aldrig varit troende, förstår inte varför berättelsen är så övertygande. Signaturen Theramin Trees är ex-kristen och förklarar varför berättelsen är så kraftfull, i denna 18 minuter långa kortfilm.
Kategorier: Uncategorized
3 svar till “Telling Stories av Theramin Trees”
Lämna ett svar
En kopp kaffe!
Bjud mig på en kopp kaffe (20:-) som tack för bra innehåll!
Följ mig
|
|
|
|
Jag fick påpekat för mig att denna typ av religiösa kunskapssyn lika gärna kan beskriva postmodernismen.
När de religiösa gillar historien är det för att de tycker den visar att all vår kunskap är interim och att de då lika gärna kan hålla fast vid att det i slutändan ändå är Gud att hitta?
En sådan "Gud" som då inte ingriper i något skeende sedan han väl satte allt i rörelse, som inte går att åkalla, kan vi väl alla "tro" på? Det är ju detsamma som att säga att vi inte vet vad som är bakom hela konkarongen. Det erkänner väl varje vetenskapsman?
Jag är fortfarande envetet undrande inför varför man blir vidskeplig = kristen, apropå att filadelfiapastorn Tomas Sjödin just nu pratar i P1. Han har den klassiska bakgrunden, alltså vidskepliga föräldrar.
Och så finns den andra sorten som värstingen, f.d. fängelsekunden och drogmissbrukaren Sebbe Stakset (han heter visst något helt annat) som berättar hur Jesus räddat honom och förändrat hans liv i sista minuten – Stakset representerar den svårt skadade människan som "kommer till tro" efter ett katastrofalt trasigt liv.
Vad jag undrar är om det finns ytterligare en sort människor som frivilligt hemfaller åt tillbedjan av luftpastejer.
Man kan ju cyniskt undra varför den onde guden gillat att skoja så fruktansvärt grymt med pastorn. I ungdomen orsakade Sjödin en avhållen kamrats död i en slarvig bilolycka och senare, som far till två söner tvingades han se på hur de en och en långsamt tynade bort och dog från honom som unga tonåringar.