Den feministiska bloggen Amra.nu beskriver hur religionsförakt går hand i hand med både kvinnoförakt och rasism. Skribenten inleder med att klaga över att det blivit socialt accepterat att hata religion, och exemplifierar både med politiskt motiverat ogillande (t.ex. hänvisning till kvinnosynen inom vissa religiösa grupper) och vetenskapligt motiverat ogillande (t.ex. hänvisning till Guds icke-existens). Som alltid är det vita medelklassmän brister i sin respekt.
Det är nämligen kvinnor som upprätthåller religion enligt skribenten. Detta påstående räcker givetvis för att man ska kunna komma till slutsatsen att religionskritik är misogynt, men för att styrka påståendet exemplifieras med t.ex. julen – ateister firar som bekant inte jul.
Så här skrev t.ex. Anita Sarkeesian på Twitter 17/12 2011, alltså två dagar efter Christipher Hitchens bortgång:
Han var säkert sexistisk även enligt mina mått mätt, men som religionskritiker råder det inga tvivel om saken, om nu religionskritik verkligen är misogynt. Och för att vi ska se att Sarkeesian menar allvar, slänger hon även in lite rasistanklagelser och anklagelser om krigshets. Effektiv stigmatisering av meningsmotståndaren, bra jobbat Sarkeesian!
Det är bra att det finns religionsförsvarare som ser sig som både antirasister och kvinnorättskämpar, men om man i egenskap av sådan behöver ha en yttre fiende att förhålla sig till, anser jag att religionskritikerna är en alldeles för mångfacetterad grupp för att utmålas som fiender, inte minst för många av de mest prominenta religionskritikerna är humanister, feminister och antirasister.
Förresten, tycker du att rubriken gör en negativ generalisering om feminism? Bra noterat, bra start.
Lämna ett svar