Programmerare, skeptiker, sekulärhumanist, antirasist.
Författare till bok om C64 och senbliven lantis.
Röstar pirat.
2016-08-31
Temat för årets bokmässa i Göteborg (Bok & Bibliotek) är yttrandefrihet. Som Svensk är man ganska bortskämd med rätten att yttra kontroversiella åsikter, vilket innebär att frågan om yttrandefrihet inte alltid är på agendan. Från Wikipedia:
Yttrandefrihet omfattar en frihet att yttra och föra fram åsikter utan censur, begränsning eller någon typ av bestraffning. FN:s deklaration formulerar friheten på följande sätt: ”Var och en har rätt till […] yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser”
Yttrandefrihet handlar alltså inte om rätten att prata om vädret eller göra regeringsvänliga uttalanden – den friheten finns i länder som saknar yttrandefrihet. Nej, det handlar om att försvara rätten att uttrycka kontroversiella åsikter, som t.ex. att försvara en marginaliserad minoritet eller uttrycka sig regeringskritiskt. Och i linje med detta har bokmässan öppnat dörrarna för mycket diskutabla grupper, som t.ex. Imam Ali Islamic Center, kända för att ha bjudit in en föreläsare som förespråkar dödsstraff för homosexualitet. En annan utställare är Nya Tider, en veckotidning som beskrivs som främlingsfientlig. Handlar det om yttrandefrihet, så gör det!
De senaste veckorna har det bråkats en hel del om vad som väger mest för bokmässan – temat yttrandefrihet eller de värderingar som arrangörerna står för? Första bedömningen var att bokmässans värderingar, årets tema till trots, väger tyngst. Yttrandefrihet i all ära, när det blir för varmt om öronen, vill man hellre ha konsensus kring sina värderingar. Det behöver inte påpekas att det blev lätt att driva med arrangören. Och som grädde på moset bjuder SVT in Janne Josefsson och Erik Rosén debattera bokmässan i Opinion Live. Efter att ha blivit ansatt av Josefsson erkänner Rosén att han inte vet vilka som ställer ut på mässan, men nämner att det bästa sättet att komma till insikt, är att tillåta offentlig debatt. Det låter nästan som yttrandefrihet – frågan som Rosén helst verkar vilja ducka för. Han säger, angående en mässa om yttrandefrihet, att det inte är någon mänsklig rättighet att få ställa ut på mässan. Korrekt i sak, men det adresserar inte rätt fråga. Skulle vi ha diskuterat varför det finns få kvinnor i svenska bolagsstyrelser, så kan man flika in att det inte är någon mänsklig rättighet att få sitta i en styrelse. Korrekt i sak, men det adresserar inte rätt fråga.
Nu har ett par veckor passerat, och debatten har lärt mig vad Nya Tider är. Deras varumärke har vuxit rejält. Och efter att ha funderat på saken så anser nu Bok & Bibliotek att Nya Tider är välkomna tillbaka. Man har alltså, under ett par veckors tid, placerat den man till synes ville tysta i centrum i svensk kulturdebatt, för att sedan välkomna dem som utställare på sin bokmässa! Det låter för dumt för att vara sant. Tillåt mig citera Karin Olsson: Bokmässans vd Maria Källsson ”…har förvandlat Bokmässan till en smälla i dörrarna-fars. Jag skulle tro att hon själv visas på porten efter att årets mässa har bommat igen.”
Uppdatering 2016-09-03: Bokmässans värderingar
Kategorier: Uncategorized
Du som kommenterar för första gången: Det kan dröja en stund innan kommentaren syns på sidan, eftersom den modereras manuellt. Har du kommenterat här förr, syns din kommentar direkt.
Bjud mig på en kopp kaffe (20:-) som tack för bra innehåll!
Årets roligaste debacle. Svensken behöver uppenbarligen oftare bli utmanad och provocerad i sina tankar om det är så jobbigt att oliktänkande delger sina åsikter. Ett stort tack till Bokmässan som satt lyset på detta på ett förtjänstfullt sätt.
Je suis Janne Josefsson.