Anders Hesselbom

En red herring har blivit ett missat mål i debatten om Omar Mustafa. Frågan om hur socialdemokraterna ska förhålla sig till en styrelsesuppleant som bereder väg för antisemitism, förvandlades snabbt av broderskapsrörelsen till en fråga om hur S hanterar en muslim. Broderskapsrörelsen är väldigt noga med att religiösa ska hålla religiösa bakom ryggen, så denna red herring – behandlingen av en individ som är muslim – var viktig att få ut. Med fokus på synen på muslimer kan Nalin Pekgul riva ner påståendet att Omar Mustafa på något vis skulle representera svenska muslimer, och att det är det som är problemet. Pekgul skriver en bra och tänkvärd text, men den träffar inte det ursprungliga problemet och orsaken till debatten. Och vips så slipper vi diskutera sakfrågorna, som t.ex: Bakar verkligen judar osyrat bröd av ritualmördade kristna? Och ska en suppleant för partistyrelsen ge en röst i Islamiska Förbundet åt dem som hävdar sådant? Även det får gärna Pekgul och broderskapsrörelsen tycka till om, vilket faktiskt går att göra helt utan att tillskriva Mustafa några antisemitiska åsikter. Vilka talare som bjuds in till Islamiska Förbundet, och hur det försvaras, kan diskuteras utan att smeta på någon åsikter som de inte har. Men kan det göras utan att religiöst motiverade åsikter blir kritiserade? Ursäkta uttrycket, ”Gud förbjude”.