Anders Hesselbom

Två bemötanden

2015-11-14

Jag är inte jätteförtjust i att skriva texter av den här typen, men så länge det finns grupptänk så kommer det att finnas feltänk. Ni som följer min blogg vet att jag blivit avstängd från föreningen Vetenskap och Folkbildnings facebookgrupp. För att göra en lång historia kort, jag har fått varningar för att jag har kritiserat religion i gruppen, och obstinat som jag är så tänkte jag se om en religionskritisk video skulle räcka som skäl för avstängning från gruppen, vilket det gjorde. Mailväxlingen med en av forummoderatorerna var inte mer dramatisk än konstaterandet att jag diskuterat religion igen, och att jag bekände mig skyldig. Jag visste vad jag gjorde, och jag deltog ändå väldigt sällan i gruppen. Både i varningarna och i beskedet om avstängning var det ”diskutera religion” som var det uttalade brottet, vilket jag medvetet gjort mig skyldig till. Jag tycker helt enkelt att det är lite roligt att ifrågasätta dogmer, och erkänner mig skyldig utan omsvep. Så låt mig bemöta två återkommande påståenden.

Av någon anledning sprider personer som saknar kunskap om händelseförloppet andra orsaker till varför jag inte längre närvarar på forumet. Det raljeras även över att jag är ”sårad” och ”kränkt”. Att folk odlar sina egna idéer är en sak. Jag bryr mig inte om det, jag vet ju hur det egentligen ligger till. Men jag ogillar att man beskriver mig som ”sårad” och ”kränkt”, inte för att det är något fel att vara det, utan för att det är ett uttryck för maktspråk som används för att förminska en individ. Man får en enklare problembild om man förminskar meningsmotståndaren.

Jag skulle lika gärna kunna vara killen som går med i en frimärksklubb utan att ha något större intresse för frimärken, och ifrågasätta själva frimärkssamlandet för att få utlopp för något jag faktiskt är intresserad av: Att utmana dogmer, att provocera till tanke och att ha stimulerande diskussioner. Efter ett tag lär man sig var man ska ställa sig för att få en viss effekt, och eftersom jag medvetet valde att ställa mig där, så visste jag vilka konsekvenser det skulle få. Givetvis kan jag ha sårat någon, men det är inget jag kan peka på för att driva min sakfråga eller ens vill göra ett nummer av. Jag vill snarare påminna om att i en perfekt värld så är inget personligt när t.ex. frågan om Guds existens ska avhandlas. Jag har sagt att Gud inte finns på riktigt på Credoakademin, jag har ifrågasatt religiösa dogmer på VoF, jag har sagt att människan är en själlös biologisk maskin Filosofiforum. Man kan lugnt säga att jag svär i kyrkan gång på gång, och det är inget konstigt att man ibland väljer att gå skilda vägar.

Hur ligger det till med det här med att diskutera religion, är det tillåtet? Ja, jag har varit tydlig från början att det aldrig handlade om något formellt övertramp. Att diskutera religion är tillåtet, man har bara inte velat att jag ska göra det. Så här lät min sista varning (som publicerades öppet):

”Nu diskuterar du religion fast du vet att det inte tillåtet.”

Så här lät det när jag frågade om skälet till min avstängning:

”Ska kolla på länken du delade – men antagligen delade du om religion igen – som du brukar…”

Guilty as charged.

Är jag kränkt? Nej, jag vet vad jag gör, och jag vet att jag har svårt att underkasta mig vissa begränsningar. Hade det varit viktigt för mig att vara kvar, hade jag följt de regler som presenterades för mig. Jag har däremot inga intentioner att hindra någon att hävda att jag är kränkt, eftersom de som hävdar detta hellre ser att jag svarar än att jag ger tillbaka med samma mynt. ”Är du kränkt, lilla gumman?”

Uppdatering 2015-11-16: Kränkt på nätet – ett klipp från Radio Houdi avsnitt 146.

Kategorier: Uncategorized