Anders Hesselbom

Vad har gått fel när militären krigshetsar och barn gråter?

2024-01-10

Efter att överbefälhavare Micael Bydén pratat om beredskap, noterar Sveriges Radio att många nu är upprörda. Det råder förvisso ingen överhängande risk för krig, även om Säkerhetspolisen har identifierat tre allvarliga hot mot Sverige: Islam, Kina och Ryssland. Men till detta måste man komma ihåg att i en global och Internetuppkopplad värld, kan vem som helst ha åsikter om vad som helst, vilket innefattar personer som inte alls delar våra demokratiska värderingar, och som i värsta fall kan provoceras av saker som vi tar för givet: Marknadsliberalism, en oinskränkt yttrandefrihet, religionsfrihet, respekt för homosexuella och transpersoner, individuell istället för religiös frihet, konsekvensneutral media, hedrandet och hyllandet av åsiktsmångfald och avståndstagande från terrororganisationer och deras anhängare. Du som är uppvuxen i Sverige, är förmodligen beredd att gå ganska långt för att försvara samtliga dessa ting, eftersom samtliga dessa ting är viktiga för det vi alltid ställer i det första rummet: Frihet.

Trodde jag. För blotta tanken på att denna frihet inte är både gudagiven och gratis, ger folk en klump i magen och gör att barn gråter.

Vi fick inte vår frihet gratis, och vi kan inte avstå kravet på underkastelse från extremister utan att vara beredda att kämpa för den friheten. Denna beredskap är egentligen inte ett uttalande om att det kan bli krig när som helst, även om det rent tekniskt är sant. Den är snarare själva syftet med att ha ett nationellt försvar. Och åtminstone en andel av medborgarna som är beredda att tjänstgöra vid ett eventuellt behov. Inget beredskapsbehov, inget behov att hålla ett försvar. Att vissa barn mår så dåligt att det gråter säger mig flera saker.

De kan i ”bästa” fall vara invaggade i föreställningen att vår frihet faktiskt är båda gudagiven och gratis, och att vi inte borde vara beredda att betala för den på något vis. I värsta fall kan barnen inte fått bättre stöd identifiera och uppskatta frihet än gemene fisk fått hjälp och stöd att identifiera och uppskatta vatten. Är man bara tillräckligt fredsskadad, kommer man inte att värdera friheten förrän man har förlorat den, likt en fisk som inte värderar vatten förrän den inte längre har tillgång till det. Men svenska skattebetalare spenderar inte 120 miljarder kronor om året på ett försvar som inte behövs.

Och apropå skattepengar, den skattefinansierade tidningen ETC lyfter just att beredskap är krigshets, och således något man inte ska prata med barnen om. Men det är ju ingen som säger att man måste lägga upprätthållandet av vår frihet på barnen, lika lite som barn behöver bära skuld för klimatkrisen. Men vi måste också, i takt med att barnen växer upp, göra dem medvetna om att inte alla människor marknadsliberala och HBTQ-vänliga sekulärhumanister som sörjer för vår rätt till vår kultur, precis som vi måste lära barnen att man ska vara sparsam med jordens resurser och korrekt ta hand om det avfall man producerar. Den som får ett normalt fungerande barn att börja gråta vid tanken på att inte alla är som oss eller ens vill oss väl, har antingen närmat sig barnet för tidigt eller rent av osakligt. För att frihet kostar, är lika självklart som att planetens resurser kostar. Och detta måste vi, även om det är obekvämt, föra vidare till kommande generationer. Annars är det en tidsfråga innan vår frihet är ersatt av underkastelse under något av tidigare nämnda hot, och då har vi skäl att ångra oss. Rejält.

Kategorier: Politik